Debattartikel om bibelsyn

1 februari
6 KOMMENTARER

Har en artikel i tidningen Dagen idag om bibelsyn: Felfri Bibel är allmänkristen tro. Tyvärr syns det inte i papperstidningen att hela näst sista stycket i artikeln är ett citat av Stott (det är rättat på hemsidan). Jag lägger därför ut hela artikeln här:

Kristen tro hämtar sitt innehåll från de bibliska texterna och samtliga kristna traditioner läser och förkunnar bibelordet i gudstjänsten. Synen på dessa texter är därför en fråga av största vikt för den som är kristen.

I debatten om evangelikal bibelsyn öppnar Mikael Telbe och lärarna vid Örebro Missionsskola (Dagen 18/1 2012) för fortsatta samtal, en öppning jag gärna vill ta vara på. Det är två frågor som jag vill belysa.

Den första frågan rör definitionen av en fundamentalistisk bibelsyn. I artikeln påstås den innebära att ”Bibeln är Guds ord och därmed felfri i allt”. Men det är inte det karakteristiska för fundamentalismen. Det är sant att det första ledet – Bibeln är Guds ord – inom fundamentalismen ofta lyfts fram på ett sätt som förminskar eller förnekar den mänskliga sidan i bibeltexternas tillkomsthistoria. Men det andra ledet – därmed felfri i allt – är inte ett fundamentalistiskt kännetecken, utan är allmänkristen tro. Alla kyrkor, historisk sett, har delat den uppfattningen och det är den som kommer till uttryck i Lausannedeklarationens ord ”utan fel i allt den påstår”.

De verkliga kännetecknen på fundamentalismen är, för att följa John Stott, en generell misstänksamhet mot akademiskt tänkande, en mekanisk syn på Bibelns inspiration (diktamen), ett förnekande av mänskliga och kulturella element i texterna, ett avfärdande av vetenskaplig bibelforskning och noggrann hermeneutik (texttolkning) och en naiv, bokstavlig förståelse av Bibeln, med otillräcklig hänsyn till förekomsten av poesi, metaforer och symboler.

Om vi felaktigt definiera uppfattningen ”felfri i allt” som fundamentalistisk förskjuts samtalet, vilket i sin tur får konsekvenser för definitionen av en evangelikal bibelsyn.

Den andra frågan rör John Stotts position i bibelsynsfrågan och hans förståelse av Lausannedeklarationen. Det är riktigt att Stott inte ville göra en allt för strikt bibelsynsdefinition till kriterium för vem som kan kallas evangelikal – vilket inte heller jag önskar göra. Det är också riktigt att han själv inte var så förtjust i den dubbla negationen inerrancy, alltså i ordet ofelbarhet. Han föredrog hellre det positiva ordet sanning.

Men det är också sant att Stotts egen position i bibelsynsfrågan var inerrancy; att Bibeln är sann i allt den påstår. Han menade att de som står för begränsad ofelbarhet (limited inerrancy) – uppfattningen att Bibeln är ofelbar i undervisningen om tro och liv men att den innehåller fel och misstag på andra områden – var inkonsekventa (se hans bok Essentials, s. 101).

Stott, som var huvudförfattare till Lausannedeklarationen, uttolkade själv deklarationen i The Lausanne Covenant: An Exposition and Commentary. I avsnittet om bibelsyn betonar han vikten av att identifiera författarnas intention med vad de skrivet, så att vi på ett rätt sätt förstår vad de bibliska texterna faktiskt påstår. Samtidigt understryker han bibeltexternas tillförlitlighet, oavsett vilka ämnesområden de berör; rätt förstådd är Bibeln sann i allt den påstår.

”Eftersom Skriften är Guds skrivna Ord, är den oundvikligen sann. För ´Gud är inte människa, så att han skulle ljuga` (4 Mos 23:19). Tvärtom, som Jesus själv sa i bön till Fadern: ´Ditt ord är sanning` (Joh 17:17). Och eftersom det är sant, är det utan fel i allt som det påstår. Notera det noggranna förbehållet. Inte allt som finns i Skriften bejakas av Skriften. För att ta ett extremt exempel, Psaltaren 14:1 innehåller påståendet ´det finns ingen Gud.´Detta uttalande är falskt. Men Skriften bejakar det inte. Vad Skriften bejakar i denna vers är inte ateism, men det dåraktiga i ateismen, ´Dårarna säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud.` Det är därför viktigt i alla våra bibelstudier att undersöka författarens intention, och vad det är som hävdas. Det är detta, oavsett vad ämnet för påståendet än är, som är sant och ofelbart (true and inerrant).”

Min personliga uppfattning är att det tänjer för mycket på språket att utgå från Lausannedeklarationen och samtidigt ha en bibelsyn som räknar med fel och misstag i Bibeln.

 

6 KOMMENTARER till “Debattartikel om bibelsyn”

  1. Tommy Wasserman skriver:

    Hej, jag svarade helt kort på Dagens websida. Jag klistrar in svaret här nedan (jag finner, i god Stott-anda, ingen anledning till att ytterligare strida om ”felfrihet”):

    Angående Stotts position så anger han flera skäl till att ”inerrancy” gör honom obekväm:

    ”First, God’s self-revelation in Scripture is so
    rich—both in content and in form—that it cannot be reduced to a string of propositions which invite the label ‘truth’ or ‘error.’ ‘True or false?’ would be an inappropriate question to address to a great deal of
    Scripture.

    Secondly, the word ’inerrancy’ is a double negative, and I
    always prefer a single positive to a double negative. It is better to affirm that the Bible is true and therefore trustworthy….

    Thirdly, the word inerrancy sends out the wrong signals and develops the wrong attitudes. Instead of encouraging us to search the Scriptures
    so that we may grow in grace and in the knowledge of God, it seems to turn us into detectives hunting for incriminating clues and to make us excessively defensive in relation to apparent discrepancies.

    Fourthly, it is unwise and unfair to use ’inerrancy’ as a
    shibboleth by which to identify who is an evangelical and who is not.

    The hallmark of authentic evangelicalism … is not whether we subscribe to an impeccable formula about the Bible but whether we live in practical submission to what the Bible teaches….

    Fifthly, it is impossible to prove that the Bible contains no errors. When faced with an apparent discrepancy, the most Christian response is
    neither to make a premature negative judgment nor to resort to a contrived harmonization, but rather to suspend judgment, waiting patiently for further light to be given us” (Evangelical Truth, ss. 73-74).

    Och så vill jag gärna också peka på mest välkända uttrycket för ”inerrancy” positionen, nämligen The ”Chicago Statement on Biblical Inerrancy”från 1978, och artikel XIII för att påvisa att det även här finns ett tolkningsutrymme för vad ”felfri” egentligen konkret innebär:

    ”WE DENY that it is proper to evaluate Scripture
    according to standards of truth and error that are alien to its usage or purpose. We further deny that inerrancy is negated by Biblical phenomena such as a lack of modern technical precision, irregularities of grammar or spelling, observational descriptions of nature, the reporting of falsehoods, the use of hyperbole and round numbers, the topical arrangement of material, variant selections of material in parallel accounts, or the use of free citations.”

  2. Stefan Gustavsson skriver:

    Hej Tommy,

    Jag håller helt med Stott, och dig, här (det är ju från samma samma kapitel av Stott som jag själv refererar i min artikel). Stott gör en mängd mycket värdefulla kommentarer och distinktioner och slutar sedan – vilket er artikel i Dagen knappast gav intryck av – med att han själv mycket tydligt tar ställning för inerrancy (även om han hellre använde andra ord som sanning och tillförlitlighet).

    Ord som felfri eller ofelbar måste förstås definieras när vi använder dem om den bibliska texten; vad mer exakt är det vi menar med termen?

    I Lausannedeklarationen finns en kvalifikation; ”i allt som den påstår”. Det är en hermeneutisk kommentar som säger att Bibeln, rätt förstådd, är sann, att det som Gud och de mänskliga författarna ursprungligen avsåg att kommunicera med de ord och satser de använde är utan fel.

    Min tolkning när jag läste er artikel var att den gled mellan en sådan hermeneutisk distinktion (rätt tolkad sann i allt), en distinktion som finns i Lausannedeklarationen, och en epistemologisk distinktion (sann på vissa områden men kanske inte på andra), vilken inte finns i Lausannedeklarationen och som Stott personligen inte omfattade. Eller har jag missförstått er där?

  3. Tommy Wasserman skriver:

    Hej Stefan,

    Detta blir mina egna reflektioner (jag talar här inte för några andra lärare på ÖTH).

    För det första: Vår artikel var inte menad att ge någon fullödig definition av fundamentalistisk bibelsyn. Den passus i vår artikel som du reagerat på var ett försök att ge uttryck för att Lausannedeklarationen ”navigerar” mellan två poler, där den ena, den mer fundamentalistiska betonar ENSIDIGT att Bibeln är Guds ord, och inte människors, medan den andra, liberala synen betonar ENSIDIGT att Bibeln är människors ord och inte Guds.

    Det andra jag vill säga är att jag inte vill sysselsätta mig med att dra upp tydliga gränser när det gäller bibelsynsfrågan. För mig finns det spänningar och svåra frågor, och jag har inte behov av att ha alla svaren.

    Jag har, som du vet, stor erfarenhet av att jobba med bibelhandskrifter (Peter Williams är förresten en av våra gemensamma bekanta) och det ger en viss ödmjukhet även i förhållande till bibelsynen, när man noterar att kyrkan under största delen av sin historia använt handskrifter som sina biblar, kollektivt i gudstjänster, och privat i den egna läsningen; handskrifter som naturligtvis är behäftade med mer eller mindre fel. Gud har tillåtit denna omständighet; att kyrkan haft tillgång till delar av hans inspirerade ord. Det är inte sannolikt att textkritiken når fram till den 100%-iga sanningen i denna fråga, även om arbetet går framåt. För den som likt mig tror att Bibeln är inspirerad av Gud blir det viktigt att lyssna till alla textvittnen.

    Till sist har jag försökt påvisa att ”felfri” till och med i Chicagodeklarationen om ”inerrancy” har ett mer eller mindre stort tolkningsutrymme. Vad innebär ”standards of truth and error that are alien to its usage or purpose”? Stott talar i liknande termer i sin Evangelical Truth, s. 76, ”We must not impose on them our standards of computer accuracy, and expect them to conform to it” och så följer ett exempel på en kronologisk diskrepans. Det går alltså att diskutera vad begreppet ”felfri” innebär; vi kan uppfatta det olika beroende på var vi lägger ribban – håller du med om det?

    När man försöker bearbeta mer konkreta detaljfrågor vad det innebär att Bibeln är sann (rätt tolkad) och inte innehåller fel, ja då blir det lätt strid på kniven.

    Låt mig ta ett exempel: Tror du att Jona bok beskriver historiska händelser? Skulle den kunna vara sann om den var en parabel eller allegori? Detta är exempel på en kontroversiell fråga.

  4. Stefan Gustavsson skriver:

    Hej igen Tommy,

    Jag är faktisk just nu på Tyndale House i Cambridge; träffade Pete Williams tidigare idag. Han gjorde en väldigt intressant utläggning av Lukas 15.

    Vi är ganska eniga tror jag; utsagor om felfrihet måste definieras, såsom Lausannedeklarationen gör genom att ringa in frågan om författarnas intention eller som Chicagodeklarationen gör genom att ta upp frågan om precision och exakthet (vilket är mycket kontextberoende). Så vi måste ta en mängd historiska, litterära och kulturella hänsyn, vilket är naturligt när Gud valt att tala till oss genom en långsamt framväxande uppenbarelse under kanske 1500 års tid, i ett antal olika språkliga, social och kulturella miljöer. Men för mig ligger betoningen fortfarande kvar att bibeltexten, rätt förstådd, ”as originally given” (för att anspela på din kommentar om handskrifterna) är sann i allt som den påstår.

    När det gäller Jona bok kan den självklart – precis som Jesus liknelse om de två bröderna i Lukas 15 som jag lyssnade till idag – vara sann som liknelse eller berättelse även om skeendet den berättar om aldrig bokstavligen hänt. Den som har problem med liknelser kommer inte långt i sin bibelläsning!

    Men frågan om Jona kan inte avgöras genom den typen av principiella resonemang, utan måste, om möjligt, avgöras genom ett studium av vad texten själv gör anspråk på att vara. Jesus liknelser är ju uppenbart just liknelser; frågan är vad i Jona bok som talar för att den bättre kan förstås a-historiskt är historiskt? Man måste också studera hur andra bibliska författare betraktar Jona bok och Jona person; i det här fallet hur man ska förstå Jesus utsagor i Matt kap 12 och 16, och Lukas kapitel 11?

    Jag är ingen expert på Jona bok och lär mig mig gärna mer om den. Så här långt tycker jag att de flesta som väljer att tolka boken som en liknelse eller en allegori gör det, inte därför att texten indikerar särskilt tydligt att den bör förstås så, utan därför att man har svårt att räkna med det övernaturliga. Och det är ett argument som inte väger så tungt för mig.

    För mig handlar detta om att i praktiken tillämpa frasen ”i allt den påstår”, genom att så noggrant och förutsättningslöst som möjligt försöka komma fram till vad texterna påstår.

  5. Stefan Gustavsson skriver:

    Pete W hälsar! Han hade väldigt goda ord att säga om dig: ”Tommy is very knowledgeable. He is the only human on earth that has read all the manuscripts of Jude´s letter.” Imponerande!

  6. Tommy Wasserman skriver:

    Hej, hälsa tillbaka (om du är där).

Skriv en kommentar