Förblindelseliberalism?

23 februari
8 KOMMENTARER

Bloggaren Jonas Lundström utmanar både ledare och medlemmar i EFK att avvisa Fyrke. Det är hans förkortning för vad han kallar fyrkantsevangelikalismen inom samfundet.

Den innehållsliga beskrivningen av Fyrke skulle de flesta kristna genom historien – oavsett tradition – ha känt igen sig i. Det handlar om tron på Gud som Fader, Son och Helig Ande, tron på Jesu gudom, hans övernaturliga tillblivelse som människa, hans ställföreträdande död på korset, hans kroppsliga uppståndelse från de döda och därför hans unika position som den enda vägen till Gud, den dubbla utgången, Bibeln som Guds Ord, äktenskapet mellan man och kvinna som Guds skapelseordning …

Det stör mig inte alls att dessa grundläggande kristna övertygelser lyfts fram till diskussion och debatt, det är tvärtom viktigt att så sker. Men vad ska man säga om attityden?

Genom att ge alternativet till den egna uppfattningen epitetet fyrkanstevangelikalism öppnar Jonas Lundström inte för ett konstruktivt samtal. Snarare önskar han att svärta ner, eller hur?

Ordet fyrkantig beskriver en onyanserad, förenklad och fantasilös hållning. Och det gäller förstås inte bara uppfattningen. Hurdana är de människor som håller fast vid fyrkantiga uppfattningar? Ja, de är antagligen onyanserade, enkla och fantasilösa personer – om de inte vore sådana hade de förstås haft bättre övertygelser!

Det motsvarar att kalla Jonas Lundströms uppfattning för förblindelseliberalism, vilket knappast är ett sätt att ta hans position på allvar eller inbjuda till samtal på riktigt. Det uttrycker istället ett av de klassiska logiska felsluten; att gå från sak till person. Vilket är vad Jonas Lundström gör i sin text.

[Texten kommenteras bland annat på Stefan Swärds blogg och på Bengt Malmgrens blogg.]

8 KOMMENTARER till “Förblindelseliberalism?”

  1. Jonas Lundström skriver:

    Tack för att du tar tag i diskussionen. Jag valde att använda ett tydligt pejorativt begrepp just för att det skulle bli tydligt att min beskrivning inte var förment objektiv. Sen har jag försökt beskriva Fyrke (fyrkantsevangelikalismen) sakligt, och med Fyrkes eget sätt att formulera saken (med något undantag). Ännu har ingen kunnat eller velat peka på vad som är fel i beskrivningen.

    Det jag angripit är förstås inte åsikterna, utan att man framställer just detta åsiktspaket som klassisk kristen tro och att alla som på någon punkt avviker är urvattnare och avfällingar. Skulle vi välja ett antal personer från olika kristna inriktningar genom seklen så skulle du få väldigt många olika svar på vad som är klassisk kristen tro. Detta borde man känna till och på något sätt ta hänsyn till, tycker jag, om man kan något om kyrkans historia.

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Ja men Jonas, det är i vår tid inte så självklart att förstå (”förstås”) att du inte angriper de åsikter du nämner som typiska för ”fyrkar”. Men jag fattar din poäng: man behöver inte vara ”fyrke” för att man omfattar de dogmer du nämner. Man är, om jag förstår dej rätt, ”fyrke” om man anser att de måste omfattas av alla pastorer i samfundet? (Helst också alla medlemmar).

    Då vill jag bara säga att varje samfund de facto har sin teologi – sin egen eller någon annans. Dominerar universalism har dubbla utgångs-varnare svårt att avancera till ledande poster. Och vice versa. Det är fullt rimligt att ett samfund står för ganska mycket rent teologiskt, särskilt i ”tunga frågor”. (De flesta samfund gör det och har sina samvetsfrågor som man måste respektera – det förvånar mej att den fribaptistiska traditionen inte hade fler inför sammanslagningen med Örebromissionen/Helgelseförbundet).

    Den som vill att alla som kallar sej kristna i en eller annan bemärkelse ska kunna få också en ledande plats (även om han/hon t.ex. tror att det inte finns någon död som ej bytes i glädje eller att många av Jesus-orden i Johannesevangeliet är påhittade av Johannes) får väl gå till exempelvis Missionskyrkan. (”Partier måste ju finnas bland er, för att det ska bli uppenbart vilka som håller provet”).

    Sen tror jag VISST att Stefan Swärd och många fyrkar med honom även ser diakonalt och evangeliserande arbete (i kombination) som definierande för en kyrka. Jag tror inte ALLS att Stefan Swärd skulle betrakta en enbart lärodiskuterande församling som äktkristen.

  3. Jonas

    Du gör det lite väl lätt för dig (fyrkantiga definitioner av oss kyrkliga). Men jag bekänner mig gärna som fyrkantskristen. Koncilierna satte ut gränser för vad som var kristen tro. Innanför inhägnaden är du kristen; utanför något annat.

    Det är skönt med regelverk. Då vet man vad som gäller. Och sen kan spelat innanför fortgå i skönhet och kärleksfullhet och glädje (och ibland i sorg)! Det kyrkliga livet kan jag inte leva utan. Ära vare Gud i evighet!

  4. Lars Larsen skriver:

    Hej Stefan!

    Jag hittade hit fór fórsta gàng. Visste inte att du bloggade.

    Minns du nár vi satt pà McDonald’s den gàngen, och vi pratade om vàra favoritteologer? Jag námnde Origenes, och vi diskuterade om Origenes trodde pà reinkarnation.

    Jag har námnt dig i min egen kategorisering av det kristna landskapet, ”The four lines in the history of christian church”, som jag lade ut pà min blogg aldeles nyss. Válkommen att ta en titt!

  5. […] Stefan Gustavssons blogg Posted: 2011-2-24 7:50 by Bengt Malmgren | with no comments Sorterad under: ekumenik, ecklesiologi, tro och förnuft, evangelikaler, läroämbetet Leave a Comment […]

  6. Sture skriver:

    Som medlem i en större EFK-församling på västkusten måste jag säga att Jonas har helt rätt i sin analys. Det finns församlingar som lämnat fyrke-tänkandet och gått vidare.

    Tack Jonas för att du lyfter frågan. Denna rörelse bort från fyrke inom EFK går inte att stoppa. Den är mycket tydlig och ytterligt befriande.

    Det är inte konstigt att detta kommer nu. Det finns många bra böcker som berör detta – Carl-Henric Jaktlund, Rob Bell, Brian McLaren med flera.

    Stefan, du missförstår eller kan inte se det Jonas menar. Precis som Stefan Swärd.

  7. Tobias Fritzon skriver:

    Sture, kan du utveckla lite vad man har lämnat och vad det är som inte går att stoppa?

  8. Peter Berntsson skriver:

    Jag skulle kunna hålla med om en del av kritiken som kommit fram här, egentligen då främst att det antas att människor i samfundet har en massa åsikter som de inte alltid har. Jag tror att det finns en okunskap bland ledarskapet ibland om vilket teologisk osäkerhet och kritik som finns bland lekmännen och den unga generationen.

    Vidare håller jag med om att det är problematiskt när kristen tro börjar handla om åsikter istället för en levande relation med den Treenige Guden. Men av de ”Fyrke”-kriterier som lyfts fram, måste jag säga att majoriteten har varit självklarheter inom hela den kristna kyrkan, genom alla tider. Inte bara bland evangelikaler, utan bland katoliker, östortodoxa och orientalortodoxa, lutheraner, anglikaner, reformerta och så vidare…

    Ja, jag förstår att det finns en växande frustration mot den falska dikotomi som vuxit fram mellan evangelikala teologiska tankar och socialt ansvar. Men jag blir mest trött på den ungdomsrevolt som verkar spira i detta, den upproriska anda som inte verkar ha något tålamod för att saker och ting förändras långsamt.