Frågan om lagstiftning

3 december
9 KOMMENTARER

Ser i kommentarsfältet på Torsten Åhmans blogg att han drar streck i debatten om abort. Samtidigt efterlyser han ett annat ”tonläge” och menar att abortkritiska röster ofta är ”skränande och dömande”.

Jag håller med om att attitydfrågan är viktig och att vi som kristna ska agera ”ödmjukt och respektfullt” för att citera 1 Petrus 3:16. Men sakfrågan är ännu viktigare. Att abortmotståndare har dålig stil är inget argument för att ignorera abortfrågan.

Mitt problem är ett annat: Förespråkarna för nuvarande svenska abortlagstiftning – och jag tolkar Torsten Åhman som att han tillhör gruppen som försvarar nuvarande lagstiftning – använder så många ofullgångna argument.

Låt mig först konkretisera frågan. Klicka på länken här och titta på bilden av det 18 veckor gamla fostret.

Varför måste det vara tillåtet att
– för en gravid kvinna
– på det gemensammas (skattebetalarnas) bekostnad
– av vilken anledning som helst
utsläcka livet på foster upp till och med v 18?

Går det att försvara den rätten? Går det att försvara att vara tyst inför den rätten? Kan man som kristen titta på bilden och säga: ”Ledsen, men jag kommer inte att protestera om de försöker ta ditt liv ifrån dig”?

Enligt Torsten Åhman ”går det inte att lagstifta mot abort och det är meningslöst att påverka våra politiker att försöka göra det”. Argumenten för detta är följande längre resonemang:

Att vi lever i ett mångfaldssamhälle. Det betyder att många inte delar de värderingar som finns i kristen tro. Vi har trosfrihet och tankefrihet. Detta har våra föregångare kämpat för. Det betyder att olika värderingar lever sida vid sida. Vi hämtar vår syn på livet och sexualiteten ur vår kristna tro. Alla gör inte det. Även om vi inte delar deras uppfattning måste vi respektera dem och deras rätt att ha en annan uppfattning. Den uppfattningen kan leda till en annan syn i abortfrågan än den vi har. Vi kan aldrig genom lagstiftning tvinga andra till samma synsätt som vi. Därför går det inte att lagstifta mot abort och det är meningslöst att påverka våra politiker att försöka göra det. Man kan jämföra med alkoholfrågan. Om man är helnykterist kan man ha alla goda skäl i världen för det och man kan föra fram starka skäl mot alkoholen som att så många dör och så många barn far illa. Men att förbjuda alkohol skulle vara en omöjlighet. (Man försökte under en period i USA, men det blev ett totalt misslyckande med utbredd illegal tillverkning och en dramatiskt växande kriminalitet) Däremot står det ju var och en fritt att framhålla fördelarna med en nykter livsstil, att arbeta för att försäljningen sker under ordnade former, att ta hand om och hjälpa dem som drabbats av alkoholens skadeverkningar. På samma sätt går det inte i vårt samhälle med så olika värderingar i frågan att verka för abortförbud. Eftersom det finns utbredd uppfattning om att aborter ska tillåtas skulle detta leda till mängder av illegala aborter med stora skadeverkningar och en obehaglig kriminalitet när människor skor sig på andras olycka. Vad vi från kristet hålla kan göra är att framhålla, men framför allt ge exempel på kärleksfulla och ansvarstagande relationer  där abort inte är nödvändig och ge en förlåtande miljö för dem som går med sorgen i sitt sitt liv och det är många, många. Vårt stora svek i denna fråga är att inte detta sista hörs tydligare från oss som är kristna.

Resonemanget har, som jag ser det, avsevärda luckor.

För det första lever vi i en demokrati. Sverige idag är inte bara ett mångfaldssamhälle – ett pluralistiskt samhälle – utan vi har också förmånen att leva i en välfungerande demokrati. Därmed har vi rätten och möjligheten att göra vår uppfattning hörd och påverka utvecklingen i vårt land. Varför ska vi inte göra det? Varför ska kristna ligga lågt i en fråga som handlar om liv och död?

Vi som är medborgare i Sverige har olika värderingar och olika syn på människan. Får detta RFSU och RFSL att ligga lågt med sin uppfattning? Knappast. Varför ska då den som är kristen tystna?

För det andra avgörs lagfrågor inte bara av pragmatiska bedömningar av hur mycket illegal och kriminell verksamhet som skulle växa fram vid ett förbud, utan också av mer principiella överväganden. Två exempel:

  • Sexköpslagen. Sexköpen har inte upphört, illegal och kriminell verksamhet har som ett resulat av lagen ökat och prostituerade har i vissa sammanhang fått större svårigheter. Ändå kan det finnas anledning att ha ett förbud.
  • Droger. Lagstiftning som förbjuder droger innebär inte att drogerna försvinner. Tvärtom leder förbud till illegala droger och kriminalitet. Ändå kan det finnas anledning att ha kvar ett förbud.

Vad är skälen till förbud mot sexköp och förbud mot droger? Svar: Lagstiftning både uttrycker värderingar och är med och skapar värderingar. Genom att förbjuda sexköp och förbjuda droger gör samhället två saker. Dels säger man något negativt om sexköp och droger och dels försöker man minska förekomsten av sexköp och droger.

Det finns inget som utesluter att svenska politiker kan använda samma resonemang om abort. Skälen kan tvärtom tyckas starkare här än vad det gäller sexköp och droger. Att skydda den svage är en av samhällets huvuduppgifter; vid en abort är det ett oskyldigt, försvarlöst barn som är offret. Det är de mest värnlösa som har störst behov av samhällets skydd och ingen är mer värnlös än barnet i sin mammas mage.

I vår kultur krockar just nu några olika grundvärderingar. Å ena sidan har vi människovärdet, som säger att varje människa har ett okränkbart värde. Å andra sidan en extrem individualism tillsammans med mytbildning om fri sex utan konsekvenser. I frågan om abort krockar dessa olika värderingar och människovärdet – som i andra lagstiftningssammanhang självklart har företräde – sätts på undantag. Om vi vill vara ett land som värnar människovärdet, varför acceptera denna inkonsekvens?

För det tredje måste man ha ett tidsperspektiv i politiska frågor. Det är uppenbart att det idag inte finns politisk möjlighet att förändra abortlagstiftningen i en mer restriktiv riktning. Men det är ingen anledning att ge upp.

När William Wilberforce började sin kamp mot slaveriet fanns det inga utsikter i parlamentet att få igenom ett förbud. Hade Wilberforce följt Torstens Åhmans argumentation hade han knappast försökt. Men Wilberforce valde en annan väg och efter trettio års kamp förbjöds slavhandeln.

Slutsats
Det går inte, menar jag, att gömma sig bakom det pluralistiska samhället. Ansvaret för hur synen på människan utvecklas i vårt land och för vilka lagar vi i förlängningen kommer att ha ligger på oss som lever nu. För kristna, som vet att varje människa är skapad till Guds avbild och älskad av honom, ligger ett särskilt ansvar att värna allas rätt till liv.

9 KOMMENTARER till “Frågan om lagstiftning”

  1. Mats Selander skriver:

    Tack Stefan!
    Torstens sätt att resonera är orsaken till varför ”bibeltroende” kyrkor inte undervisar om abort. Det utgör en bra förklaring till varför kyrkans salt i abortfrågan inte längre finns. Torstens resonemang kläs sällan i ord, men dominerar bland pastorer och präster. Så fort man tillämpar samma attityd på andra människovärdesfrågor ser man hur snett det blir. Låt mig ta slaveriet som ett exempel. Här kommer ett citat från Torstens blogg där jag bytt ut ”abort” (och andra relevanta ord) mot ”slaveri” (och andra relevanta ord):

    ”Det finns en sak som en del kristna inte har tänkt igenom. Att vi lever i ett mångfaldssamhälle. Det betyder att många inte delar de värderingar som finns i kristen tro. Vi har trosfrihet och tankefrihet. Detta har våra föregångare kämpat för. Det betyder att olika värderingar lever sida vid sida. Vi hämtar vår syn på svartas människovärde ur vår kristna tro. Alla gör inte det. Även om vi inte delar deras uppfattning måste vi respektera dem och deras rätt att ha en annan uppfattning. Den uppfattningen kan leda till en annan syn på slaveriet än den vi har. Vi kan aldrig genom lagstiftning tvinga andra till samma synsätt som vi. Därför går det inte att lagstifta mot slaveri och det är meningslöst att påverka våra politiker att försöka göra det. Man kan jämföra med alkoholfrågan.”

    Men kan slaveri jämföras med abort? Jo, det kan det eftersom båda frågorna handlar om människovärde. Om man tror att det mänskliga fostret är skapat till Guds avbild (precis lika mycket som afrikaner på 1800-talet) så hamnar dessa frågor i samma grundläggande kategori. Skälen till abort och skälen till slaveri skiljer sig åt. Men om båda kränker människovärdet är skälen till dessa övergrepp av underordnad betydelse.

    Det finns flera bibelord som tycks legitimera slaveri, eller åtminstone acceptera det (vilket jag tror kan vara kompromisser ”för deras hårda hjärtans skull”), medan bibelns helhetsbild ang det ofödda människolivet är mycket tydlig: Gud älskade oss och formade oss redan i moderlivet (Ps 139). Tänk också på inkarnationen där Gud blir människa i och med en övernaturlig befruktning – och som embryo 1-3 veckor gammal kallas Jesus indirekt för ”Herren” (Luk 1:43)

    Många kyrkor var tysta om slaveriet, ja de till och med försvarade det. Det var politiskt och kulturellt inkorrekt kristna (med högt tonläge – ja det uppfattades i alla fall så) som gick emot slaveriet. Och de gjorde det med Bibelns grundläggande människosyn i ryggen. Och det precis vad jag tror att vi är kallade att göra idag. Idag, precis som då, är det många kristna som väljer att tala med kulturen för att inte verka ”fariséeiska”, ”fanatiska” eller ”dömande”.

    Detta innebär förstås inte att vi som är tydligt mot abort ska göra oss okänsliga för sådana anklagelser. Ibland är vi säkert fariséeiska. Men vi blir inte fariséeiska för att vi hävdar att ofödda har fullt människovärde och är skapade till Guds avbild och därför ska skyddas. Vi blir inte heller fariséer därför att vi är tydliga. Vi blir fariséer när vi säger att vi vill följa bibeln med sedan struntar i det när det kostar för mycket. Vi blir fariséer när vi säger oss vara emot abort men aldrig pratar om det. Vi blir fariséer när vi av själviskhet inte stöttar en oplanerat gravid kvinna.

    Torsten klagar på sin blogg över ”tonläget” hos abortmotståndare. Ja tonläget måste anpassas efter frågeställningens och situationens allvar. Och det är nog där som Torsten och t.ex. jag skiljer oss åt. Det har faktiskt att göra med själva sakfrågan. Vad gör en abort? Hur allvarligt är det att avsluta ett ofött barns liv? Hur vi svarar på de frågorna avgör med vilket tonläge vi bör tala. Och tyvärr får man intrycket att Torstens och mitt svar (samt även ditt Stefan) skiljer sig åt. Jag hoppas det ska visa sig vara ett felaktigt intryck.

    Mats Selander
    ordf. MRO-Människorätt för ofödda

  2. Ingela skriver:

    Det finns en stor själviskhet och tanklöshet idag. Å ena sidan aborteras miljontals ofödda barn. Å andra sidan kommer många andra barn till på sätt som man kan ifrågasätta om det är riktigt. Jag tänker på surrogat-mammor och anonyma sperma-donatorer.
    Man kan tänka sig 20-30 år framåt då förmodligen många av dessa (då vuxna) barn vill ägna sig åt släktforskning och ta reda på sitt arv – att då upptäcka att min pappa var en anonym spermadonator blir nog inte roligt.
    Släkten betyder mycket. Många farmödrar och farfäder vet idag inte om att de har en hel massa barnbarn. Och deras barnbarn är berövade all kontakt med släkten på sin anonyma pappas sida.

  3. Sefast Tronde skriver:

    – Bra artikel, och bra kommentar av Mats!

    Har läst Torsten Åhmans blogg-post. Många upprördes och Åhman kände sig tvingad att ”dra streck i debatten”, med hänvisning till ett alltför hårt och dömande tonläge. Jag hade dock svårt att se detta tonläge som TÅ anser sig läst: Frågan är mycket allvarlig och seriös till sin natur, och därför kan kritik heller inte bli silkeslent överslätande.

    Det misstag TÅ gör, i likhet med många andra, är just att den psykologiska infallsvinkeln ”att ha större sympati med förrövaren än med offret”. Dvs. att ”inte döma” blir med TÅs metod att snarast förminska frågan, genom felaktiga analogier, eller en anpassning till den sekulära omvärlden. TÅ bortser därmed från det kristna perspektivet att SYND ÄR SYND, för endast då kan NÅD BLI NÅD. Att söka förtiga synden, eller att säga till syndaren: det är ingen synd, eller endast en liten synd, ger ingen nåd, och därmed heller ingen möjlighet till helande.

    Att döda en liten värnlös människa i sin moders liv är just att döda. I vår svåra komplexa tillvaro kan det hända att vi mot vår vilja kan tvingas döda. Omständigheterna kan ingen förutse. Men att döda medvetet med öppna ögon brukar kallas mord. Det finns nåd, förlåtelse och själsligt helande även för dem som begår mord.

    MVH / Sefast Tronde

  4. David Axelsson skriver:

    Tack Stefan för dina rader i detta ämne och tack för din frimodiga kamp för kristna värderingar.
    Vänliga hälsningar / David Axelsson

  5. Anders Bylander skriver:

    Jag som ställde frågan till Torsten Åhman anser att vi måste vara upprörda över grymheten och kylan. Vi må vara förtvivlade över tongivande predikanters och kyrkans tystnad. Har ni inte hört talas om kristen existentialism? En borgerligt välbalanserad och avmätt reservation är inte tillräcklig. Den anser ljumma själar, inte oss. Alltför många vill degradera tron på Jesus till fint sätt. De verkar inte ha träffat Smärtornas Man. Jag tar gärna på mig ansvaret att ropa om aborternas totala, katastrofala vanvett, även om Torsten Åhman eller vem det vara må skulle anse att jag är burdus i överkant. Tack alla, Stefan & Stefan, Mats och Sefast för fina inlägg.

  6. Anders Bylander skriver:

    Jag som ställde frågan till Torsten Åhman anser att vi måste vara upprörda över grymheten och kylan. Vi må vara förtvivlade över tongivande predikanters och kyrkans tystnad. Har ni inte hört talas om kristen existentialism? En borgerligt välbalanserad och avmätt reservation är inte tillräcklig. Den anstår ljumma själar, inte oss. Alltför många vill degradera tron på Jesus till fint sätt. De verkar inte ha träffat Smärtornas Man. Jag tar gärna på mig ansvaret att ropa om aborternas totala, katastrofala vanvett, även om Torsten Åhman eller vem det vara må skulle anse att jag är burdus i överkant. Tack alla, Stefan & Stefan, Mats och Sefast för fina inlägg.

  7. […] Åhman har fått mycket respons på sitt inlägg om abortfrågan. Stefan Gustavsson och Stefan Swärd bland andra har lämnat kloka svar. Åhman själv tycker visst att debatten bör […]

  8. Mats Selander skriver:

    Anders! Stort tack för att du ställde den fråga till Torsten Åhman som kickade igång detta! Du behövs!

    allt gott

    Mats Selander

  9. Johan Lundell skriver:

    Tack till Stefan, Anders, Mats och er andra som står upp för människans okränkbara värde. Idag publiceras i tidningen Dagen, mycket glädjande, en lysande debattartikel om abort av biskoparna Arborelius och Atas samt Ekman och Hedin. Nu finns möjligheten att få väcka debatten om oföddas rätt till liv i både tidningar, samfund och andra debattforum. Ett bra sätt att se vad som händer är att följa Ja till Livets logg på facebook – många uppdateringar varje vecka:
    http://www.facebook.com/jatilllivet.se

    Varmt välkomna till sidan och tack för ert engagemang!