När börjar livet III

2 december
7 KOMMENTARER

Intensiteten den senaste månaden, med resor, debatter och föreläsningar, har gjort att bloggen gått i ide. Nu väcker jag den till liv igen.

Torsten Åhman är pastor, evangelist och en kristen ledare jag uppskattar mycket. På sin  blogg skrev han nyligen om ”Den svåra och känsliga abortfrågan”.

Jag håller helt med Torsten Åhman om att vi måste tänka strategiskt kring vilken bild vi förmedlar av kristen tro till det omgivande samhället, vilka frågor vi väljer att lyfta fram och vilka sammanhang vi lyfter fram dem i. Abortfrågan är kontroversiell i vår kultur och personligt smärtsam för många individer och det är därför extra viktigt att vi har en genomtänkt hållning. Jag är också helt enig om att abortfrågan är komplex. Frågan berör många olika områden: biologi, filosofi, teologi, juridik, själavård  …

På flera andra punkter tycker jag däremot att Torsten Åhmans resonemang måste problematiseras. Låt mig nämna fyra sådana områden.

För det första frågan om när livet börjar. Torsten Åhman skriver: ”Inte ens bland kristna som anser sig vara bibeltroende är man helt enig om när livet börjar.” Men det är inte en bibelfråga; texterna ger inget tekniskt och detaljerat svar på den frågan. Det är istället en biologisk fråga. Och där är svaret entydigt. Livet börjar vid befruktningen. Det är sädescellens och äggcellens sammansmältning som utgör livets startpunkt. Allt som sker därefter är något som sker med ett mänsklig liv; det kan utvecklas eller, av olika anledningar, utsläckas.

Det Bibeln svarar på är inte frågan om exakt när mänskligt liv börjar, utan vad mänskligt liv är. Och här är Bibeln entydig. Människan är värdefull och viktig, eftersom hon är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:26-28) och krönt av Gud själv med ära och härlighet (Ps 8:6). Människan betraktas i Bibeln som en person med detta höga värde från början till slutet av sin existens. Som David uttrycker det i Psalm 139:13-16:

Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.

Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.

Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.

Slutsats: Människan är värdefull från början (Bibeln) och början av hennes liv utgörs av befruktningen (biologin). 

För det andra beskrivningen av Gamla testamentets lag. Torsten Åhman hänvisar till 2 Mos 21:22 som ett argument för att fostret inte har fullt människovärde. Vid mord utdöms dödstraff, men så ska inte ske när en gravid kvinna förlorar sitt barn:

Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum.

Men detta beror inte på att fostret har ett lägre värde än den födde, utan på att situationen inte är mord utan dråp – det vill säga oavsiktligt dödande av en annan människa – eller kanske till och med det som vi kallar ”vållande till annans död”. Och samma skillnad mellan mord och dråp/vållande till annans död görs om det gäller vuxna människor. Distinktionen finns t o m i samma kapitel som Torsten Åhman hänvisar till: 2 Mos 21:12-14. Se också 4 Mos 35:12, 5 Mos 4:41-43 och 19:1-13.

Alla som förlorar livet – född som ofödd – har i Bibeln samma värde. Men ansvaret och skulden hos den som orsakar att en människas liv utsläcks är olika beroende på om det skedde avsiktligt eller om det var en olyckshändelse.

2 Mos 21 är inte relevant för frågan om livets början eller människans värde, utan handlar om skuldfrågan. Om man vill tillämpa detta kapitel på abortfrågan innebär det att allvaret i att avsiktligt ta en oskyldig människas liv understryks. 

För det tredje frågan om mångfaldssamhället. Det är mycket viktigt att alla – kristna såväl som människor av annan tro – accepterar att vi lever i ett pluralistiskt samhälle. Människor har frihet att själva utforma sin tro och sin livsstil. Varje enskild person måste ha rätten att gestalta sitt liv, så länge det inte skadar någon annan. Men om en persons val innebär att andra personers liv ofrivilligt offras, då måste vi reagera. Då måste samhället, om det är ett gott samhälle, reagera.

Abortfrågan är inte en fråga om hur man får lov att leva sexuellt. I Sverige har vi frihet att, inom mycket vida gränser, leva sexuellt precis hur vi vill. Och vad jag vet finns det inga röster som vill ändra på den juridiska friheten. Men när sexuella handlingar ger upphov till nytt liv, uppstår ett nytt läge. Nu finns det en person som har rätt till sitt liv. Om den rätten kränks måste vi höja vår röst. Och den rätten kränks vid varje abort.

Också i ett pluralistiskt samhälle måste det finnas en värdegrund som skyddar alla människors rätt till liv.

För det fjärde frågan om det principiella och det personliga. Eller med lite andra ord; relationen mellan sanning och själavård. Omsorgen om den enskilda människan och hennes situation är omistlig utifrån en kristen människosyn. Men lika omistligt är det att kristen tro också ger ett principiellt perspektiv på livet. Det blir fel när vi spelar ut dessa två sidor mot varandra och renodlar den ena på bekostnad av den andra. Jesus gjorde aldrig så. Han visade kärlek, samtidigt som han var konsekvent i sin undervisning.

Här är några enkla frågor att reflektera över:

  • Var Jesus tydlig i sin offentliga kommunikation av Guds vilja?
  • Stod han för sin uppfattning oberoende av samtidens reaktion?
  • Kunde människor få skuldkänslor av att lyssna till hans undervisning?
  • Utmanade han sina åhörare offentligt?

Svaret kan inte bli annat än JA. Ändå drogs människor till honom, eftersom han erbjöd förlåtelse för synd (inte förnekande eller ignorerande av synd) och nytt liv (inte bekräftelse av det gamla sättet att leva). 

Som jag ser det måste vi måste också i vår tid hålla samman Guds vilja och Guds nåd, Guds lag och Guds evangelium. Och därmed måste vi också finna sammanhang där vi kan tala om abort i det offentliga, både om den moraliska bedömningen av handlingen och om evangeliets erbjudande om förlåtelse och upprättelse.

7 KOMMENTARER till “När börjar livet III”

  1. Anders skriver:

    Tack Stefan för dina kloka tankar.
    Det du berör tycker jag mig känna av ända in i kyrkans centrala delar. Vi talar gärna om det förfärliga i att människor dödas av olika anledningar – den ena värre än den andra, och att det därmed utifrån en kristen världsåskådning är viktigt att kämpa för människans värde.
    Men varför är vi själva så tysta om i just abortfrågan?
    Varför ser vi inte den självklara och tydliga kopplingen till fostrets människovärde?
    Varför är ledarsidor på t.ex. Dagen otydliga i denna fråga och väljer att vara tvetydiga i frågan? Varför detta tassande runt het gröt?

    Är det för att abort berör på ett så djupt plan och att det dessutom pågått så länge och i så stor omfattning?
    Kan det vara så att vi som Kyrka också skäms för att vi inte har handlat tidigare och därför inte förmår att handla rätt nu?
    Finns det ett samband med att tron på Gud förflyttats från det offentliga och synliga till det personliga och dolda?
    Kan det vara så att allt för få kristna kan förklara och försvara den kristna tron för den som frågar så att man också kan förstå att den bygger på förnuftiga och hållbara slutsatser?

  2. Bra Stefan!

    Och alla kristna skäms inte för att tala om eländet. Några Kyrkor står fast i förhållande till dödens kultur!

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Mannen heter Åhman med h. Annars har du rätt i sak. Både abortfrågan och äktenskapsfrågan borde ABSOLUT ha lyfts i en kristen utfrågning just inför valet 2010 – tillsammans med miljö- och asylfrågor givetvis. Åhman tänker fel – för ska vi ta hänsyn till hur DN kommer att vinkla allt kan vi inte göra och säga mycket. Dessutom hade det inte varit fel med en rejäl DN-debatt om abortfrågan, nu när vi infört rena rashygienen här i Sverige (KUB-testet).

    Fast 2 Mos. 21 är ett knepigt kapitel (jfr 21:21!) även om man tar din förklaring för god. Översättningen lär vara omstridd och är ju annorlunda till sin innebörd jämfört med KB 1917.

  4. Stefan Gustavsson skriver:

    Tack för påpekandet om h:et! Lät mig luras av att hans blogg heter utanh.se 🙂 Har uppdaterat texten.

  5. Gunvor Vennberg skriver:

    Viktigt att du tar upp detta. Jag vill bidra med ytterligare ett perspektiv. Förekomsten av preventivmedel samt i förekommande fall då dessa inte fungerar/används,legal abort i vårt samhälle har lett till en betydande värderingsförskjutning i samhället när det gäller barn och familj. Barn är något man skaffar sig när förutsättningarna är de rätta. Planerar man dåligt som förälder (OBS gäller även gifta) eller ”skaffar sig” fler barn än man enl samhällets normer kan ta hand om och försörja (något som är svårt att förutse, eftersom nivån för vad som är tillräckligt materiellt och i form av meningsfull fritid etc förändras över tid i samhällets ögon)så kan man i dagens Sverige inte på samma sätt som förr förvänta sig uppskattning för att man trots allt kan ta hand om dessa barn, utan man ses som skadlig för barnen eftersom dessa påstås fara illa av att inte åtnjuta samma materiella standard som dem som säg bara har ett syskon, lika mycket tid med mamma och pappa etc. På så vis kan föräldrar som är socialt välanpassade och duktiga enbart för att de har många barn eller får barn vid mindre idealiska förhållanden, t ex arbetslöshet, helt utan att någon verkar reagera jagas av sociala myndigheter och t o m få sina barn tvångsomhändertagna, trots att de inte nyttjar droger och är skötsamma för övrigt. Föräldrar som ”skaffar sig barn” får skylla sig själva, någon hjälp från omgivningen är inte att räkna med (tvångsomhändertagande kan ju knappast rubriceras hjälp, iallafall inte till föräldrarna att klara av sitt föräldraskap) Jag vet också ensamstående gravida vars mamma säger att ”räkna inte med mig om du behåller barnet” Den attityden till föräldraskapet och kravet på perfektion genomsyrar hela samhället och är enl min mening helt en effekt av att man inte under några omständigheter kan få barn utan att ha valet att göra sig av med det ”i tid”. Läs mer om tvångsomhändertaganden på min blogg gunvorvennberg.blogg.se – vi måste som kristna vakna och börja ifrågasätta myndigheternas hantering av familjer i vårt land och hjälpa dem som både för sin tros skull och av andra skäl blir förföljda. Knappast värdigt en sk fungerande demokrati.

  6. Bertil skriver:

    Intressant koppling som finns på en kommentar hos Birgitta Olssons (fp) blogg.
    Ska bli intressant att se om hon ens kommenterar det.

    Se: http://www.birgitta.nu/blogg/tal-kristallnatten-stockholms-synagoga-2010-11-09/comment-page-1#comment-510

  7. […] Stefan Gustavsson verkar också förfäkta tanken att texten berör orsakande av missfall, men hävdar att ”brottsrubriceringen” skall ändras: Men detta [det lägre straffet] beror inte på att fostret har ett lägre värde än den födde, utan på att situationen inte är mord utan dråp – det vill säga oavsiktligt dödande av en annan människa – eller kanske till och med det som vi kallar ”vållande till annans död”. Och samma skillnad mellan mord och dråp/vållande till annans död görs om det gäller vuxna människor. […]