När börjar livet?

11 oktober
12 KOMMENTARER

I relation till Emanuel Karlsten befinner jag mig i kraftigt moraliskt underläge sedan en tid tillbaka. Vi stötte ihop under Almedalsveckan i somras och Emanuel följde upp det i höst med att fråga om vi kunde äta lunch tillsammans. Vi bestämde tid och plats – och sen missade jag lunchen! Såg noteringen  i almanackan en kvart efter att Emanuel satt sig ner vid lunchbordet; jag kände mig som uselheten personifierad.

Nu har Emanuel kommenterat mitt senaste blogginlägg om provrörsbefruktning. Med vår historia borde jag kanske bara ligga lågt, men här kommer en respons i alla fall. Emanuel skriver:

Och jag kan inte alls förstå. Det finns ju inte en chans att dessa barn någonsin skulle kunna finnas i verkligheten? Hur kan det då klassas som någon form av abort? Eller lek med liv?

Min motfråga: Vad är det som är svårt att förstå?

Alla människor som lever nu har varit ett befruktat ägg; vår egen existens tog sin början där. Ett embryo tillhör släktet homo sapiens oavsett om det sätts in i livmodern och får utvecklas eller om det kastas bort. Det finns, som jag ser det, ingen annan naturlig gräns för att avgöra när en människa blir till än befruktningen. Från den punkten är det en utvecklingen av den potential som finns i embryot.

Om det befruktade ägget sätts in i livmodern kan det utvecklas till ett fullgånget foster. Det är alltså på grund av vad vi gör – kasserar de befruktade äggen eller forskar på dem – som de inte blir fullgångna barn som föds och finns i vår verklighet.

När vi kastar bort befruktade ägg avbryter vi ett liv som påbörjats och det kan därför sägas vara en form av abort.

Som kristen är jag inte emot provrörsbefruktning som sådan; det är underbart att man kan hjälpa barnlösa par att få barn. Det jag är kritisk till – och som artikeln jag citerar ställer frågor kring – är hur vi kan anse ett tidigt mänskligt embryo vara utan värde. Är det rätt att använda tekniker som bygger på att vi låter ett stort antal embryo bli till, som vi sedan kastar bort.

Människovärdesfrågan är en ödesfråga. Om alla människor har ett okränkbart värde är det livsviktigt att kunna definiera vem som är människa och vem som inte är det – och som därför inte har ett okränkbart värde. Färg, ras, kön, etnicitet, skönhet, intelligens, förmåga, sexualitet, hälsa … har ingen betydelse för värdet. För mig har inte heller ålder (hur många dagar eller veckor du har funnits) eller plats ( om du finns utanför eller innanför din mammas livmoder) någon avgörande betydelse.

Självklart är det så att det på upplevelseplanet känns annorlunda både för embryot och för mig jämfört med en framfödd individ. Embryot kan inte uppleva smärta och sitt eget döende, såsom vi kan längre fram i livet. Vi som står utanför och ser genom ett mikroskop ser inte en människa i hennes senare kroppsliga gestalt. Därför kan vi självklart inte heller känna samma form av empati som vi senare kan göra. Men frågan är inte hur det känns, utan vad eller vem det är vi betraktar. Är det en medlem av mänskligheten eller är det inte en medlem av mänskligheten som vi har att göra med?

En jämförelse: Om vi dödar en människa i sömnen kan det ske utan att personen själv upplever döendet; men det förändrar inte hur vi ser på handlingen. Det är mord. Vi kan döda ett 9 månaders foster i mammans mage, ett foster vi aldrig sett och därför inte har starka känslor för; men det förändrar inte hur vi ser på handlingen. Det är mord. Poängen är att mord inte definieras av hur det känns för den som mister livet eller hur den som utför handlingen känner för offret. Det är mord om det är ett avsiktligt utsläckande av en människas liv.

Det faktum att majoriteten av vanliga graviditeter avbryts av spontanaborter påverkar inte det här resonemanget; att döden finns i naturen är inget argument för att vi aktivt ska låta liv bli till för att sedan döda det. När vi kan hindra ett missfall gör vi ju det. Men under de första veckorna – då de flesta spontanaborter sker – finns ingen annan möjlighet än att låta naturen ha sin gång. Provrörsbefruktning å andra sidan, liksom befruktning av fler ägg än vad som behövs, är något principiellt annat än att låta naturen ha sin gång. Därför måste vi tänka igenom de etiska aspekterna av vårt handlande.

Om vi inte är medlemmar av mänskligheten från befruktningen, var går då gränsen för vem som är människa och vem som inte är det? Det är frågan jag inte förstår.

Se också Per Landgrens artikel på Newsmill: Provrörsbefruktning visar embryots människovärde

12 KOMMENTARER till “När börjar livet?”

  1. Sara skriver:

    Tack för fantastiska inlägg om människovärdet! Tack för att du gör din röst hörd för de ofödda människobarnen! Det är så viktigt med sakliga och kloka argument som detta!Jag förvånas och förfäras så ofta av tystanden kring den här otroligt allvarliga frågan. Tack återigen för ditt mod att stå upp för sanningen!

    Önskar dig och de dina Guds frid och välsignelse.
    //Sara

  2. Andreas Holmberg skriver:

    Helt riktigt resonemang, Stefan. Men jag tror att vi som menar att provrörstekniken och kunskapen om hur man utför en provocerad abort (som faktiskt kan vara nödvändig i extrema krislägen) inte får användas för att i oträngt mål välja mellan människoliv och vraka somliga, vi är skyldiga att också föra ett resonemang om straffsatser. Om vi använder termer som mord (överlagt dödande av människoliv) – vilket även ”Svensson” kan göra beträffande aborter under andra halvan av graviditeten – bör vi också redovisa vilka straff vi tycker är rimliga för de kvinnor och/eller läkare som är inblandade.

    Man kan naturligtvis insistera på en boskillnad mellan principiella etiska resonemang och den krassa juridiken, mellan abortsyn och abortlag (det gör jag själv ofta). Men jag tror nog att vi är skyldiga allmänheten en redovisning av hur långt vi är beredda att gå i jämförelsen mellan mord och – mord.

    Jag tycker f.ö. att du gärna kan bjuda Emanuel på lunch för att gottgöra honom för din försummelse senast; så kan ni talas vid mer om detta svåra men viktiga ämne (så svårt att vi inte kan ta moralisk ställning är det vanligtvis INTE).

  3. Andreas Holmberg skriver:

    Förtydligande: Det finns naturligtvis verkliga moraliska dilemman, där det kan bli uppenbart hemskt hur man än gör, och där situationen är så fasansfullt svår att den knappast går att beskriva (Denis Mukwege i Kongo kan säkert ge många sådana exempel; hela världen fick ju i början på året höra om ett exempel från Brasilien).

    Men så finns det också gott om inbillade moraliska dilemman, där man implicerar att det vore lika fel att föda barnet (t.ex. ett med Downs syndrom) som att göra abort. Men att föda fram ett liv som redan existerar kan knappast vara ett moraliskt fel bara för att man inte hyser tillräckligt varma känslor; snarare är det moraliskt lovvärt att sätta sej över sin antipati. Att avliva en mänsklig individ – önskad eller ej – som inte utgör något hot mot en själv är däremot i strid mot all grundläggande etik. Och därför är många s.k. moraliska dilemman på det här området – som ju förutsätter val mellan pest och kolera – ganska konstruerade: det finns ett handlingssätt som är mer lovvärt än det motsatta.

    Jesus älskar alla barnen,
    alla barnen på vår jord,
    även de med Downs syndrom,
    med en extra kromosom.
    Jesus älskar alla barnen på vår jord.

  4. Alma Mater skriver:

    Det finns väldigt mycket att fundera på kring livets början och provrörsbefruktningar. Jag tycker ändå att det farligaste med provrörsbefruktningar inte alls är att befruktade ägg inte blir till foster.

    Att aktivt välja bort ett specifikt barn för att det inte är det A-barn föräldrarna önskat sig är vidrigt av många skäl.Bland annat för att mänskligheten inte behöver ”förädlas” jorden blir en hemsk planet om bara de starkaste får födas.

    En annan orsak är att barn inte är föräldrars ägodelar och de är inte till för att uppfylla sina föräldrars drömmar. Jag tycker provrörsbefruktning kommer väldigt nära en uppfattning att barn är en ”mänsklig rättighet”. Liv är en mänsklig rättighet, men att uppfatta barn som en accessoar till sina föräldrar är början till mycken ondska och grymhet mot barn.

  5. Ephron skriver:

    Jag håller med Andreas Holmberg, man måste tänka igenom konsekvenserna av sitt resonemang. Om man kallar ett befruktat ägg för en människa och kallar undlåtenhet att placera det i livmodern för mord, då går många mördare lösa i sverige.

  6. Ephron skriver:

    Jag skulle inte kalla det mord, dels för att det är en passiv handling, dels för att zygoterna man kasserar inte har förutsättningar att orsaka en graviditet, och slutligen för att en zygot inte är en människa. Människans liv startar när hjärtat börjar slå, och slutar när hjärtat slutar slå.

  7. Emil Karlsson skriver:

    @Ephron om en människans liv startar när hjärtat börjar slå, och slutar när hjärtat slutar slå, dör en person som undergår en hjärttransplantation då?
    —-
    Det verkar vara ett argumentationsfel att hävda att människor som exempelvis är för forskning och användning av embryonala stamceller anser att embryon saknar värde. Hade embryon saknat värde så hade de ju inte forskats på eller använts.

    ”Om vi inte är medlemmar av mänskligheten från befruktningen, var går då gränsen för vem som är människa och vem som inte är det? Det är frågan jag inte förstår.”

    En död människan är medlem av vår art, men det faktum att vi tar organ från personen och ibland tänder eld på liket vid kremering visar att arttillhörighet inte kan vara det tillräckliga kravet för värde. Inom kristendomen verkar det även som att icke-mänskliga personer, som änglar, har ett visst värde, så arttillhörighet kan inte heller vara det nödvändiga kriteriet för värde.

    Dessutom blir det problem för positionen att ett embryo är en potentiell vuxen individ. En spermie och ett egg är några nanosekunder före befruktning också ett potentiell vuxen individ.

    Vad man nog får titta på är huruvida personen har förmågan (aktiv eller inaktiv) för minnen, karaktärsegenskaper, kognitiva fakultet och andra mentala egenskaper. Om dessa existerar, så kan man säga att organismen har är en personlig varelse (har ”personhood”). Många av de här har med den cerebrala kortexen att göra, en struktur som inte blir färdigkonstruerad förrän runt 24 veckan. De flesta aborter sker före vecka 8. Detta kan även vara en fördelaktig syn för många kristna då dessa ofta kopplar själen med kognition.

    Detta utraderar inte mänskligt värde, utan ger det en rationell och vetenskaplig bas som både religiösa och icke-religiösa rimligtvis skulle kunna acceptera och undviker motexempel som tumörer som förvisso är mänskliga, men som få skulle hävda är mänskliga personer.

  8. Tack Stefan för en i alla avseende ”katolskt/allmänkristet” intelligent försvar för livets okränkbarhet. En i sanning ovanlig synpunkt i det areligiösa eller ”religiösa” Svedala!

    Mycket bra!

  9. Ephron skriver:

    @Emil: Nej det vet ju du också att hjärtat tillfälligt ersätts med en maskin vid hjärttransplantation, och sedan med ett donerat hjärta. Utan hjärta kan man inte leva som människa, det var ju det som mitt argument gick ut på!

  10. Tips | Timor Dei skriver:

    […] Missa inte Stefan Gustavssons utmärkta debattartikel i Dagen, När alla blir sverigedemokrater.Gustavsson skriver också om provrörsbefruktning på sin blogg Samtid och sanning i inlägget När börjar livet. […]

  11. […] att Emanuel Karlsten har kommenterat mitt svar om livets början. Han skriver bland annat: Stefan menar att de befruktade äggen är påbörjade […]

Skriv en kommentar











Sök