Vetenskapens auktoritet

19 augusti
10 KOMMENTARER

Vetenskapen spelar, med all rätt, en nyckelroll i vår kultur. Vi njuter varje dag och stund av frukterna från makalösa naturvetenskapliga och medicinska framsteg. Tack gode Gud för vetenskap, forskning och växande förståelse av världen vi lever i!

Den medföljande auktoritet som detta gett naturvetenskapen är det förstås många som vill dra nytta av. Vem vill inte ha naturvetenskapen på sin sida i ett samtal?

Vid debatten som jag medverkade i under Almedalsveckan (se Viktig debatt i Almedalen) hänvisade Christer Sturmark från Humanisterna till amerikanska undersökningar som påstod att gudstron var mindre vanlig bland naturvetenskapsmän än bland befolkningen i allmänhet. Låter som ett bra argument för ateism, eller?

Lite eftertanke visar att argumentet bygger på en förutsättning: Naturvetare är per automatik i en bättre position än andra när det gäller att ta ställning till frågan om Gud.

Problemet med denna tankegång är uppenbar. Naturvetare vet mer om naturen än vi andra, men de vet inte mer om politik eller etik eller konst eller … Gud! En naturvetare har därför inget automatiskt försteg när det gäller att ta ställning till frågan om Guds existens.

Det är farligt att utifrån auktoritet inom ett område (naturen), få självklar auktoritet inom andra områden (som gudsfrågan). Det är ett väl underbyggt faktum att nazismen fick entusiastiskt stöd från den akademiska världen i Tyskland, se t ex Max Weinreichs klassiska bok ”Hitler’s professors – The Part of Scholarship in Germany’s Crime against the Jewish People. Inte gjorde det nazismen bättre eller sannare?!

Naturvetare har kompetens att uttala sig om naturen; i politiska, ideologiska, filosofiska, religiösa … frågeställningar har de ingen ensamrätt. Historien visar med all önskvärd tydlighet att i sådana frågor följer naturvetarna samma kulturella trender som andra. I det nazistiska Tyskland blev många nazister, i en allt mer sekulär kultur blir många ateister.

I samtalet om de stora frågorna om Gud måste vi väga in så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt. Självklart är naturvetenskapens insikter i hur naturen fungerar viktiga i det samtalet; ett antal av argumenten för Gud utgår ju från sådana insikter! Men det är, principiellt sett, inte naturvetenskap, utan filosofiska tolkningar av naturvetenskapliga resultat.

Min poäng? Majoritetsuppfattningar bland naturvetenskapsmän om hur naturen fungerar väger tungt. Andra frågor, som till exempel gudsfrågan, kan inte avgöras av opinionsundersökningar bland naturvetenskapsmän.

10 KOMMENTARER till “Vetenskapens auktoritet”

  1. Craxyknas skriver:

    Där sa du ett sanningens ord!

  2. Paul skriver:

    Bra Stefan. Blir föga förvånad över Sturmarks kommentar. En viktig fråga här är: vilken relevans har en sorts opinionsundersökning för huruvida någonting är sant eller falskt? Naturvetenskapliga upptäckter räknas inte som upptäckter därför att en majoritet tror på dem utan för att det finns tydlig evidens för dem. Själva uppfattningen som sådan är ovidkommande. Det finns många fall inom naturvetenskaplig forskning där en minoritetsuppfattning har visat sig faktiskt stämma.

  3. Emil Karlsson skriver:

    Många teistiska religioner verkar göra påstående om hur vår gemensamma empiriska verklighet ser ut, påståenden som i teorin skulle kunna stödjas eller kritiseras från ett vetenskapligt perspektiv. Exempel på detta skulle kunna vara helbrägdagörelse genom tron, att en man kan gå på vatten, att jorden är ung eller evolutionsförnekande.

    De allra flesta argument inom naturlig teologi, från Aquinas första väg till Craigs kalamargument, är förmodligen öppen för en sådan vetenskaplig kritik.

    Det är därför som jag menar att naturvetenskap har en auktoritet över många andra perspektiv på frågan om gudars existens men även filosofi har givetvis en sådan delad auktoritet.

    Det är ibland komiskt att se en del gudstroende som menar att vetenskapen inte har något att säga till om i frågan om gudshypotesen när empiriska belägg läggs fram mot den, men som hjärtligt omfamnar studier som på ytan verkar lägga fram empiriska belägg för gudshypotesen. Francis Collins, som jag i många andra sammanhang har stor respekt för, verkar vara en av dessa.

    Om nu vetenskapen inte har något att säga till i frågan om gudar, då är gudshypotesen lite som ett matematiskt teorem och minimumkravet på ett sådant är att det är fri från motsägelser, vilket det inte är säkert att alla gudskonceptet är.

  4. Paul skriver:

    Emil, jag ser inget ställe där Stefan eller jag påstår att vetenskapen inte har något att säga till i fråga om Guds (gudars) existens. Stefan säger precis tvärtom och min poäng handlar om att frågan om Guds existens inte lämpligen besvaras genom att fråga folk (exvis. naturvetare) om de tror på Gud. Det är andra mer vetenskapligt (vetenskapligt i en vidd bemärkelse) beprövade kunskapsformer som bör användas.

    Vilka studier menar du att Francis Collings omfamnar och som stödjer gudshypotesen? Och vilka empiriska belägg mot gudshypotesen hantera Collins genom att hävda att vetenskapen inte har något att säga om gudshypotesen?

  5. Emil Karlsson skriver:

    När man hänvisar till konsensus inom vetenskapen så försöker man inte göra ett auktoritet- eller popularitetsargument, utan man använder även premissen att den kollektiva erfarenheten hos vetenskapare har en större insikt gällande vetenskapliga belägg än en godtycklig person på gatan, så därför kan vetenskaplig konsensus ses som den provisoriskt mest evidensbaserade positionen just nu.

    Francis Collins redogör att han omfamnar gudshypotesen i sin bok ”The Language of God” där han blanda annat för fram påstådd kosmologisk finkalibrering och moralargumentet som vetenskapliga belägg för gudshypotesen.

    I en debatt med Richard Dawkins (publicerades i Time Magazine under rubriken ”God vs. Science” Söndag, 5 Nov. 2006, finns tillgänglig på nätet om du söker på citatet nedan) så förklarade Francis Collins att:

    ”Yes. God’s existence is either true or not. But calling it a scientific question implies that the tools of science can provide the answer. From my perspective, God cannot be completely contained within nature, and therefore God’s existence is outside of science’s ability to really weigh in.”

    Så för Collins verkar det som om det finns starka vetenskapen belägg för gudshypotesen samtidigt som vetenskapen principiellt inte kan säga något rörande legitimiteten hos gudshypotesen.

    Jag gillar kakor lika mycket som vem som helst, men det verkar svårt att både ha kakan och äta upp den samtidigt.

  6. Paul skriver:

    Om det är premissen om gällande vetenskapliga belägg som avses varför inte hålla sig till en diskussion om den (premissen)?

    Jag ser ingen direkt motsägelse i Collins två påståenden. I mitt tidigare inlägg bad jag om ett exempel på empiriska belägg mot gudshypotesen som Collins hanterar genom att hävda att vetenskapen inte har något att säga om gudshypotesen. Citatet från Time saknar hänvisning till empriska belägg som talar emot gudshypotesen och som Collins samtidigt avvisar som ovidkommande.

    Det finns ingen motsägelse i att hänvisa till vetenskaplig evidens som kan stödja ett positivt ställningstagande om Guds existens och att samtidigt säga att frågan om Guds existens inte avgörs genom naturvetenskapliga experiment. Moraliska frågeställningar hanterar vi på ett liknande sätt. Är det rätt eller fel att handla på ett visst sätt? Visst kan vetenskapen ha någonting att säga om hur vi resonerar och vilka parametrar vi använder oss av när vi fattar moraliska beslut. Men finns det ett naturvetenskapligt svar på vad som är rätt och fel? Kan vi utifrån naturvetenskapen få veta hur vi bör handla? David Hume uttryckte sina betänkligheter om just denna möjlighet.

    Kakan, eller en stor del av den, kan du ha kvar med heder i behåll! Det kanske finns två kakor, eller så finns det olika delar hos kakan.

  7. Steve skriver:

    En enkät år 1916 fann att 40% av biologer, fysiker och matematiker sade sig tro på en Gud som — med enkätens ord — aktivt kommunicerar med mänskligheten, och som man kan be till ”i förväntan om att få svar”.
    – Åtta decennier senare — år 1997 — ställde Edward J. Larson (University of Georgia) exakt samma fråga till ett liknande urval forskare och fann att 40% även nu svarade att de trodde på Gud.
    – Då hade 42% svarat nej, nu 1997 var det faktiskt 45% som inte trodde på (en sådan) Gud…

    Survey of Scientists Finds A Stability of Faith in God
    New York Times, April 3, 1997

    1916 var relativitetsteorin framlagd men inte bevisad. Big Bang var inte ens påtänkt; universum var sannolikt evigt. Cellen bestod väsentligen av ”urslem”, protoplasma. Nukleinsyror fanns förstås inte… Att vara gudlös kunde alltså te sig rätt rimligt på den tiden.

  8. Ulf Stenlund skriver:

    Enligt min mening är det är inte möjligt att med inomvärldsliga metoder visa vare sig att något utomvärldsligt existerar eller inte. För en troende borde det vara rimligt att stämma in i följande påstående i min bok ”Hur gjorde Gud”: ”Att Gud utfört skapelsen på ett övernaturligt sätt borde vara en självklarhet för åtminstone varje troende människa. Ett bevis för den troende är Bibelns eget vittnesbörd om att änglar och andeväsen är skapade. Om den övernaturliga världen finns, måste den ha tillkommit på ett övernaturligt sätt. Att den synliga världen har tillkommit genom en ofattbart överlägsen intelligens finns det många indicier för.” [HgG sid 11]

  9. Paul skriver:

    Emil, jag är fortfarande intresserad av att veta vilken vetenskaplig evidens mot den kristna tron Collins anser är ovidkommande för kristendomen? Du hade ett ganska allvarligt påstående om Collins sätt att hantera vetenskapliga upptäckter som kristen och som vetenskapsman. Det skulle förvåna mig om ditt påstående stämmer och om det stämmer behöver jag tänka om när det gäller min uppfattning om Collins. Det är också viktigt för din egen trovärdighet att backa upp dina påståenden med fakta.

  10. Rolf Ahlqvist skriver:

    Hej! Det är första gången jag hittar fram till din demokratiska blogg, som även vi kristna gräsrotstyper förhoppningsvis är välkomna att kommentera i.

    Du skriver, att ” I samtalet om de stora frågorna om Gud måste vi väga in så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt. Självklart är naturvetenskapens insikter i hur naturen fungerar viktiga i det samtalet; ett antal av argumenten för Gud utgår ju från sådana insikter! Men det är, principiellt sett, inte naturvetenskap, utan filosofiska tolkningar av naturvetenskapliga resultat.”

    Bra sagt det. För det är en avgörande skillnad mellan det vi mer eller mindre objektivt kan ha kunskap om beträffande världen, och den kunskap och relation vi har till oss själva och till Gud. Och sedan finns kristen, filosofisk tolkning där även erfarna teologer trots deras beläsenhet, inte vägt in tillräckligt med kunskap och erfarenhet. K G Hammar som omkramas av sekulära media, ser Gud mest bara som kärlek. Alltmedan Jesu övernaturliga födsel och underverk har han svårt för. Ingen aningsfylld känsla där, att den bortomnära strängfysiken längre fram i tiden kanske förklarar detta övernaturliga. Varefter det då ses som högst naturligt, för en alltetskapande och allvetande Gud.

    Så liberala teologer har inte till det bästa, kunnat utmana det svenska sekulära samhället med ”världens bästa budskap”. Detta så att evangeliets avgörande ord och insikter, kunnat bryta fram i samhällsmedias agendor. En bättre sådan aktion skulle innebära, början till slutet för ”hukandet” under Guds universelle motståndare, och hans syndaexpansion och giriga egoism. Själv försöker jag hjälpligt att evangelisera sedan decennier tillbaka, men som outsider saknar jag bästa respons från traditions-bärande kristna.

    Det behövs alltså en bättre respons från etablerade kristna, mot oss gräsrötter i underifrånposition. Det skulle ge en ökad lyhördhet och en klarare kristen djupsyn på evangeliet. Först därefter kan det bli som Ulf Lundell skrivit, ”Det kommer underifrån, när den dagen är här”. (Jesus dock även ovanifrån). Men speciellt i Sverige, Sweden är det onormalt svårt att bereda väg för det kristna budskapet i och för en radikal, existentiell, andlig omvälvning. Detta eftersom materiell kapitalkon-formism och politik regerar oinskränkt i detta ”världens modernaste land”. Den sekulära makt- och mediaeliten beaktar i sin materiella ensidighet, inte att tillvaron är ett spel mellan skillnader enligt Derrida, eller enligt Hegels motsatsspel tes och antites, eller enligt kristendomens lag och evangelium.