Tiggeriet visar på bristande ledarskap

19 april
0 KOMMENTARER

Min senaste ledartext i ViD:

Nyligen kom nyheten att Sverige är EU:s trafiksäkraste land. Antalet dödsoffer i trafiken fortsätter att sjunka och 2017 låg siffran för Sverige på 25 döda per miljoner invånare. Det ska jämföras med nästan fyra gånger så höga siffror för de trafikfarligaste länderna Bulgarien och Rumänien.

Vi har genom åren blivit bortskämda med att Sverige är bland de bästa länderna i världen, inte bara i trafiksäkerhet, utan på många områden. Vi är stolta som föregångsland och har blivit ett föredöme för många. Dessvärre krackelerar nu imagen, vilket diskussionen om Sverigebilden visar. Vi har på några områden blivit ett varnande exempel, inte bara bland länder på avstånd, utan också bland våra grannar i Norden.

Orsaken är brist på ledarskap hos våra politiker, både till höger och vänster. Migrationskrisen utgör det stora exemplet, men det gäller också ett antal mindre frågor. Tiggeriet är en sådan.

Sedan flera år tillbaka sitter mellan fyra och sex tusen romer och tigger på våra gator. Det är inte ett resultat av att Sverige bestämt sig för att prioritera just den gruppen av nödlidande. Det är ett oförutsett resultat av beslut om fri rörlighet som fattats av EU.

Låt oss föreställa oss en politiker som hävdar följande:

”I Bulgarien och Rumänien finns det stora grupper romer som blivit förföljda och förtryckta i århundraden och som därför lider svårt. Ett sätt att hjälpa dem är att vi i Sverige öppnar upp våra gator och torg och bjuder in dem att tigga här. Det skulle kunna lindra deras elände.”

Tanken är parodisk. Ingen skulle komma på idén att tiggeri är ett bra sätt hjälpa människor. När tiggeriet ändå breder ut sig står politikerna handfallna – också när det efterhand visar sig att det finns kopplingar mellan tiggeriet och slavarbete och trafficking. Det saknas helt enkelt politiskt ledarskap.

Trots att människor världen över har fått det bättre under de senaste decennierna räknas världens fattigaste fortfarande i hundratals miljoner människor. Det innebär att Sverige inte kan hjälpa alla. Därför måste vi tänka igenom vilka vi ska hjälpa och på vilket sätt vi bäst kan hjälpa dem.

Om vi vill hjälpa romerna i Östeuropa – och de tillhör verkligen en särskilt utsatt grupp – så behöver vi tänka igenom vad som långsiktigt kan lyfta dem ur fattigdom. Tiggeri hamnar inte på den listan.

Det handlar om ledarskap, inte om en stark ledare. Utvecklingen i en del andra länder – som Polen och Ungern där rättssystemen riskerar att kringskäras och pressen begränsas – skrämmer. Men det är just brist på ledarskap, med oro och osäkerhet som följd, som skapar efterfrågan på starka ledare.

Historiskt är det vänstern, med hjärta för fattiga, som har avvisat tiggeriet. I Sverige stoppades tiggeriet av Socialdemokraterna. Människor i nöd ska inte behöva stå med mössan i hand, varken inför medmänniskor eller myndigheter. Vi måste finna andra sätt att hjälpa varandra, menade man.

Frågan om ledarskap är viktig inför höstens val. Sverige står inför stora samhällsutmaningar – tiggeriet hör inte till den kategorin – som integration, utanförskapsområden, arbetslöshet bland utrikesfödda, kriminalitet, våld, sexualbrott … Tiggeriet är i det sammanhanget en liten fråga, men påtaglig för alla och därför en fråga som synliggör den politiska ledarskapsförmågan.

 

Skriv en kommentar











Sök