Tro byggd på evidens

9 april
0 KOMMENTARER

Här är min ledare från 5 april 2018 i Världen idag:

TRO BYGGD PÅ EVIDENS

Ingen av lärjungarna förutsåg eller förväntade uppståndelsen. Trots att Jesus hade förutsagt den, fanns den inte i deras tankevärld. Gud hade ju inte gripit in till förmån för Jesus under de tidigare dygnen. I stället hade han tillåtit Jesus förnedras, torteras och hängas upp på ett kors, något som enligt Mose lag innebar att han var under ”Guds förbannelse”, 5 Mos 21:23.

Lukas ger oss en intressant bild av händelseutvecklingen. När kvinnorna söndag morgon hittade graven tom innebar det därför enbart förvirring: ”De visste inte vad de skulle tro”, 24:4. När de rapporterade att graven var öppen och att Jesu kropp var borta, möttes de av förnekelse av de andra lärjungarna: ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”, 24:11.

När Petrus själv besökte graven och konstaterade att kvinnorna talat sanning – kroppen var borta men liksvepningen kvar – gick han”därifrån full av undran över det som hade hänt”, 24:12. Senare samma dag sade Emmausvandrarna att de blivit ”uppskakade” genom några kvinnors ord om en syn med änglar som sagt att Jesus lever, 24:22–23.

Lärjungarna går från förvirring, till förnekelse, till förundran, till förskräckelse … men de tror inte på uppståndelsen.

Det som bryter dödläget handlar om evidens. Att graven är tom, kroppen borta och att människor ser syner och hör änglar tala utgör inte grunden för den kristna bekännelsen att Jesus lever. Nej, det handlar om något mer. Lukas igen:

”Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ’Frid över er!’ De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ’Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.’ Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ’Finns det något att äta här?’ De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.” 24:36–43

Uppståndelsetron bygger på empiri; de ser, hör, känner på Jesus. Och Jesus själv tar emot stekt fisk från dem och äter i deras åsyn. Det handlar om evidens, inte enbart för enskilda individer, inte enbart vid enstaka tillfällen, utan vid upprepade tillfällen inför stora grupper av vuxna människor.

Ärkebiskop Antje Jackelén skrev i påsktid angående uppståndelsen: ”Det är inte alls så att man från början förstod bibeltexterna bokstavligt och först i nutid börjat tolka symboliskt eller metaforiskt. Och att det senare skulle vara sämre, slappare, liberalare än det förra. Kunskapen om flera tolkningssätt har i stort sett funnits hela tiden.” (DN 1/4)

Det är inte historiskt hållbart. Uppfattningen att Jesu uppståndelse kan förstås symboliskt eller metaforiskt dyker upp först efter upplysningsfilosofins genomslag. Nytolkningen av uppståndelsen bygger på vad Jackelén benämner ”modern naturvetenskaplig världsbild”, men hellre borde benämnas naturalism. Det är uppfattningen att naturen är det enda som existerar, vilket gör uppståndelsen till en omöjlighet.

De första kristna såg inte uppståndelsen som en anomali i naturen; den var ett Guds verk.  Som Petrus sade på pingstdagen:”Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det”, Apg 2:32

Facebook publicerade jag också följande kommentar till debatten i DN mellan Schottenius och Jackelén:

Skriver idag en ledare i ViD om Jesu uppståndelse. Bakgrunden är den pågående debatten i DN. Jag vill här på Fb ge en mer utförlig kommenterar till den debatten, obehindrad av de teckenbegräsningar en ledartext alltid har. Jag menar nämligen att ärkebiskopens artikel är snudd på historieförfalskning. Hur når jag den slutsatsen? Jo, så här:

Strax före påsk skrev Maria Schottenius i DN en artikel med rubriken ”Kyrkan måste tala tydligare om tron på mirakler”. Utmaningen var riktad mot Svenska kyrkan: ”Mitt bestämda intryck är att den svenska kyrkan har börjat betrakta de övernaturliga inslagen i den judiska och kristna berättelsen som symboliska. Det är bilder för något annat. De är till för att tolkas. – – Uppståndelsen på påskdagen och de andra undren … handlar om att få hjälp att låta undret ske i det egna hjärtat. Kärleken och tron på att en inre förvandling kan ske är det centrala. Inte det yttre miraklet.”

I en akademisk och lärd artikel artikel svarade ärkebiskop Antje Jackelén. Rubriken är: ”Kyrkans symboliska tolkning av mirakel är inget nytt”.

I artikeln blandar ärkebiskopen samman två olika frågor, nämligen frågan om objektivt – subjektivt och frågan om bokstavligt – symboliskt (det är enbart denna senare fråga som Schottenius önskar svar på).

Frågan om relationen objektivt och subjektivt är inte kontroversiell. Kristna i alla traditioner instämmer i att det som objektivt har skett i historien – att Gud uppväckte Jesus – behöver subjektivt tillägnas av oss var och en. Den Jesus som objektivt sett lever behöver genom tron ta sin boning i våra hjärtan. Det objektiva har personliga – det vill säga subjektiva – konsekvenser. Så är det förövrigt med varje del av den kristna läran.

Men det Schottenius frågar om är det faktiska, det historiska; har det hänt? Är det historiskt ett faktum – är det bokstavligt talat sant – att Gud uppväckte Jesus? Är det sant att en tidigare död person, vars kropp var ohyggligt svårt sargad av tortyr – uppväcktes och förhärligades och lever idag? Hennes fråga i artikeln handlar inte om vilka eventuella personliga konsekvenser ett sådant faktum skulle få eller hur medeltidens mystiker upplevde mötet med den levande.

Genom att nu blanda samman dessa två frågeställningar kommer ärkebiskopen fram till slutsatsen att det ”är inte alls så att man från början förstod bibeltexterna bokstavligt och först i nutid börjat tolka symboliskt eller metaforiskt. Och att det senare skulle vara sämre, slappare, liberalare än det förra. Kunskapen om flera tolkningssätt har i stort sett funnits hela tiden.”

Men det gäller bara frågan om om objektivt och subjektivt, alltså att Jesu uppståndelse får personliga konsekvenser. Det gäller inte frågan om bokstavligt och metaforiskt. Vilka kristna teologer före upplysningen har förnekat den bokstavliga förståelsen av uppståndelsen och istället hävdat en metaforisk förståelse?

Men det är ju just detta som idag sker i Svenska kyrkan, senast illustrerat genom nätverket ”Kristen bortom Gud” som hävdar en kristen tro utan övernaturliga inslag. Den hållningen är ny i kyrkans historia och har växt fram efter upplysningen, utifrån dess naturalistiska världsbild. Och det är den frågan som Schottenius vill samtala om.

Min slutsats är att ärkebiskopens artikel gränsar till historieförfalskning. Genom att blanda samman en uppfattning som alltid varit självklar i den kristna kyrkan med en uppfattning som är ny och helt beroende av en kristendomsfrämmande filosofi, ges läsaren uppfattningen att en metaforisk tolkning av uppståndelsen hela tiden varit en del av den kristna tron. Men det är sakligt sett inte sant.

 

503 Service Unavailable

Service Unavailable

The server is temporarily unable to service your request due to maintenance downtime or capacity problems. Please try again later.