Evangeliernas trovädighet – jämfört med andra texter från antiken

8 september
0 KOMMENTARER

Min senaste krönika i Världen idag:

För några veckor sedan var jag i Århus på en spännande apologetik-konferens. En av kvällarna var det offentlig debatt om evangeliernas historiska trovärdighet.

Min utgångspunkt var enkel: Evangelierna ska bedömas på samma sätt som vi bedömer andra källor från antiken. De behöver inte okritiskt accepteras, men de ska inte heller betraktas överdrivet kritiskt. Evangelierna behöver ges en rättvis bedömning.

Hur bedömer man om en källa är historiskt trovärdig? Vilka kriterier används vid en sådan bedömning av andra källor från antiken?

Den första frågan gäller genre; vilken typ av litteratur är det? Är texten en dikt, ett skådespel eller en saga, blir förstås frågan om historisk trovärdighet ointressant. Men är texten historieskrivning, kanske en officiell krönika eller en biografi, blir frågan relevant: Kan vi lita på vad som återberättas för oss?

Evangelieforskningen är idag överens om att evangeliernas genre är biografi; de är en del av den grekisk-romerska biografi-genren, med syfte att återberätta en individs liv och dess betydelse.

Den andra frågan gäller datering; hur tidig är källan? Ju tidigare källan är i relation till de händelsr den återberättar desto bättre. Evangelierna är skrivna under det första århundradet, ca 30-60 år efter händelserna. Det innebär att ”de ligger de omtalade händelser närmare i tiden än många andra antika och medeltida källor befinner sig i förhållande till sina händelser”, för att citera historieprofessorn Dick Harryson.

Den tredje frågan gäller författaren; vem är han (i antiken handlar det oftast om män) och hur har han fått sin information? Står han nära eller långt ifrån händelserna? Författarna till evangelierna är antingen själva ögonvittnen (Matteus & Johannes) eller har sin information från intervjuer med ögonvittnen (Markus & Lukas). Lukas skriver: informationen har ”berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen”.

Den fjärde frågan gäller antalet källor; hur många källor om samma händelse eller person har vi? Ett flertal källor, som kan bekräfta eller korrigera varandra, är bättre än en ensam källa. När det gäller evangelierna befinner vi oss i ett positivt läge: vi har tillgång till fyra olika källor.

Den femte frågan gäller bekräftelser; hur väl passar information i källan samman med annan kunskap vi har? För evangeliernas del handlar det om vad som sägs om det religiösa livet, den romerska ockupationen, sedvänjor och kultur, geografiska uppgifter, beskrivning av arkitektur, myndighetspersoner, användningen av arameiska ord, kommentarer om mynt, väder, fiske, skatteindrivning, topografi … Här passar evangelierna väl in i vad vi för övrigt vet. Simon Gathercole, känd evangelieforskare vid Cambridge University, säger: evangelierna ”tillhandahåller beskrivningar som överensstämmer med kulturen och geografin” i Israel under det första århundradet.

En utvärdering av evangelierna utifrån kriterier vi använder för att utvärdera andra källor från antiken leder till följande slutsats: Evangelierna står sig väl jämfört med andra källor från samma tid.

Min fråga till min motdebattör var: Vad har de källor vi allmänt accepterar som historiskt trovärdiga, som evangelierna inte har? På den frågan fick jag inget svar.

 

Skriv en kommentar











Sök