Applåder från det egna sammanhanget

10 februari
0 KOMMENTARER

Min senaste kommentar i Världen idag:

Vårt sammanhang – vår kontext – påverkar oss och skapar hemmablindhet och skygglappar. Det gäller oss alla. Därför behöver vi tänka igenom både egna och andras argument i de stora frågorna, så vi inte blir vilseförda av vårt sammanhang. Ett svagt argument förblir svagt även om det egna sammanhanget applåderar.

Det är ofta frustrerande att läsa modern teologi, eftersom det övernaturliga som regel utesluts redan i utgångspunkten. Mycket av den moderna universitetsteologin har en sådan begränsande kontext. Detta skapar en mentalitet som ger en teolog plus-poäng för kritik av kristen tro. För att generalisera; det känns bättre att framföra kritik av evangelierna än att bekräfta dem.

Den nya boken Den okände Jesus av författarna Hägerland & Wassén kan illustrera:

”Varken Markus eller Johannes tar upp Jesus födelse och de känner inte till att Jesus skulle ha kommit till genom den heliga anden. Det är intressant i sammanhanget att också Paulus verkar helt ovetande om någon jungfrufödsel. Istället hävdar han med bestämdhet att Jesus ”till sin mänskliga härkomst (grekiska sperma) var av Davids ätt” (Rom 1:3). Det är inget tvivel om att han tar för givet att Jesus blivit till genom manlig säd.”

Nu är tystnad inte detsamma som okunskap. Att Markus och Johannes väljer att enbart berätta om Jesu offentliga verksamhet säger ingenting om deras kunskap om Jesu födelse eller uppväxt. De kände förstås till många saker om Jesus som de valde att inte inkludera i sina texter om honom.

Detsamma gäller att Paulus verkar ovetande om jungfrufödelsen. Eftersom han själv inte var ett ögonvittne till Jesu liv före uppståndelsen skriver han nästan inget om det. Det överlåter han åt dem som var med.

Argumentet att uttrycket ”hans mänskliga härkomst (grekiska sperma)” skulle innebära att Paulus ”tar för givet att Jesus blivit till genom manlig säd” är märkligt.

För det första har författarna satt ordet sperma på fel plats. Jesu ”mänskliga härkomst” är på grekiska kata sarka, efter köttet. Ordet sperma återfinns bakom uttrycket ”av Davids ätt” (grekiska sperma).

För det andra har det grekiska ordet sperma inte den begränsade betydelse som det svenska ordet sperma har, alltså mannens sädesvätska. Nej, på grekiska betyder det säd och har flera betydelser.

I evangelierna används det i Jesu liknelse om såningsmannen i dess bokstavliga betydelse av säd. Ofta används det i Nya testamentet i betydelsen avkomma. Ta t ex Paulus ord i Galaterbrevet 3:16: ”Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma (grekiska sperma)”. Det vore fånigt att påstå att det betyder att löftet gavs till Abraham och hans sädesvätska. Nej, det betyder förstås hans ättlingar.

På samma sätt i Romarbrevet 1:3. Jesus hade inte sin mänskliga härkomst från Davids sädesvätska – det var tusen år dem emellan – utan det betyder att Jesus var en ättling till David.

Jag har svårt att förklara sådana här svaga argument på annat sätt än att kontexten ger pluspoäng åt den som är kritisk mot evangelierna och underkänner jungfrufödelsen.

Men kan Jesus biologiskt vara av Davids ätt om han blev till utan mans medverkan, om jungfrufödelsen är sann? Ja, om hans mor Maria var av Davids släkt så var Jesus till sin mänskliga härkomst av Davids ätt.

Ur ett juridiskt perspektiv ser frågan annorlunda ut. Poängen för Matteus när han ger oss Jesu släkttavla är att visa att Jesus är Davids son, en ättling till David. Och enligt Matteus går släktlinjen via Josef – samtidigt som Matteus markerar att Josef inte är Jesu biologiska pappa; Maria ”var havande genom helig ande”, Matt 1:18

Detta är i den judiska kulturen inget problem, eftersom en adopterad son – och Josef gifte sig med Maria och adopterad därmed hennes son – räknade som en ättling till familjen.

NT-forskaren D A Carson – som för övrigt kommer på besök till Sverige i vår (http://www.theofil.nu/teologikonferens-2017) – skriver om Matt 1:18ff:

”The previous section showed Joseph to be the descendant of David; but Jesus was not Joseph’s son, as this section makes even more explicit. Only if Joseph formally ‘adopted’ him could he too be ‘son of David’ (v 20). It took a divine revelation to persuade Joseph to do so, by accepting the pregnant Mary as his wife and then giving the child a name.”

En annan välkänd NT-forskare, Darrell Bock, skriver om samma textställe:

”A connection between Jesus and the Davidic house through Joseph is not problematic, since Jesus would be the perceived son of Joseph, even though he was virginally conceived. Human inheritance would come to him through that connection. Precedent for nonbiological ancestry exists in levirate marriage (Deut. 25:5–10).”

[Texten är något utökad jämfört med papperversionen – här på bloggen bestämmer jag själv över antalet tecken :-)]

Skriv en kommentar











Sök