Incest och nekrofili

22 februari
3 KOMMENTARER

Hur ska jag förklara för mina internationella vänner – människor på kontinenten, i England och USA – vad som pågår i Sverige? Varför föreslår unga politiker att incest och testamenterad nekrofili ska bli tillåtet? Har ren galenskap brutit ut i mönsterlandet Sverige?

För några år sedan hade tidningen Fokus (nr 11/2008) ett nummer om sexualitet. Rubriken var: ”Sexuell revolution: fyrtiotalisterna pratade om den – åttiotalisterna genomför den”. De kunde då konstatera att personer i slutet av tonåren eller omkring åldern 20 i genomsnitt har fler sexpartners per år än vad motsvarande grupp under 60-talet hade under ett helt liv. Trots att det var på 60-talet som den sexuella revolutionen verkligen var på tapeten.

Exemplet visar en väsentlig sanning om utvecklingen i en kultur. Det finns ingen omedelbar koppling mellan idéer och praktik; det finns istället ofta en fördröjning. Det gör att man kan inbilla sig att bytet av idéer kanske ändå inte är så dramatiskt. Men då bedrar man sig. Om idéer ges tid kommer de så småningom att börja tillämpas fullt ut. Precis som skedde med idéerna från 1960–talet om fri kärlek – den sexuella revolutionen – som nu får fullt genomslag i ungdomsgenerationen.

På samma sätt är det med en hel uppsättning av idéer som vi odlat under lång tid. Vi använder olika teoretiska begrepp som värdenihilism (att det inte finns några objektiva värden), rättspositivism (att de faktiska lagarna är de rätta lagarna), relativism (att det här är okej för mig samtidigt som motsatsen är okej för dig), normkritik (att vi måste dekonstruera de rådande normerna, speciellt heteronormen och tvåsamhetsnormen), individualism (att fokus ska ligga på individens upplevelse och uppfattning), postmodernism (att det inte finns någon objektiv sanning) …

Den ateistiska filosofin, som finns som bakomliggande förutsättning för så mycket av vårt tänkande, har länge hävdat att vi lever i en tillvaro helt utan moralisk grund. Tänk på Nietzsches ord: ”Du har ditt sätt. Jag har mitt sätt. När det gäller rätt sätt, korrekt sätt, det enda sättet, så existerar det inte.” Eller en nutida filosof, Axel Rosenberg vid det prestigefyllda Yale University i USA som i boken The Ateist’s Guide to Reality skriver: ”Vad är skillnaden mellan rätt och fel, gott och ont? Det finns ingen moralisk skillnad mellan dem. Varför ska jag vara moralisk? Eftersom det känns bättre än att vara omoralisk. Är abort, dödshjälp, självmord, att betala skatt, bistånd, eller något annat du inte gillar, förbjudet, tillåtet eller ibland obligatoriskt? Det kvittar vilket.” Det är detta ateistiska och nihilistiska tänkande som ersatt den kristna tron och som nu börjar praktiseras på ett konsekvent sätt.

Den västerländska kulturen har en nästan tvåtusenårig historia av kristet inflytande. I Sverige har kristen tro funnits i mer än tusen. Det har satt oerhört djupa spår, som inte går att enkelt sudda ut. Men de går att sudda ut. Det vi nu ser när det gäller sexualetik är att område efter område dekonstrueras och tidigare helt otänkbara stigar beträds. Nu suddas verkligen det kristna arvet ut. Och det sker genom att sedan lång tid allmänt omhuldade idéer nu får sin konsekventa tillämpning.

Kulturelitens reaktion inför incest och nekrofili är stark – folkpartisten Carl B Hamilton kallar ungdomarna för pucko – men han presterar inga principiella argument för varför detta är fel.

I verkligheten är det bara den logiska – och tragiska – fortsättningen på den sexuella revolutionen och kritiken av heteronormen. Med samma argument som lett oss hit och som kultureliten omfamnar för nu bara nästa generation argumentet ett steg vidare. Om det är normkritik som gäller, låt oss då vara normkritiska. Om det är individualism som gäller, låt då individen bestämma. Om allt är relativt måste vi sluta dra absoluta moraliska gränser. Det handlar om de logiska konsekvenserna av oerhört dåliga idéer.

Lyssna till LUF:s egen motivering: ”lagen inte ska moralisera över vem man har sex med”. Är det inte precis det som etablissemanget inom politik och media har hävdat under lång tid – att vi inte kan hålla på att moralisera kring sex, varken juridisk eller på något annat sätt utan det är frågor som helt är upp till individen. Därigenom har vi steg för steg underminerat varje moralisk reflektion kring frågan om rätt och fel när det gäller sexuallivet.

Då är det så dags att komma och skrika pucko.

Situationen visar att vi som kultur står vid ett avgörande vägskäl. Fortsätter vi i tangentens riktning, då följer LUF:s förslag helt naturligt. Och ytterligare steg väntar. I diskussionen på LUF:s hemsida frågar någon om liberalerna tycker att man också ska kunna testamentera sin kropp för kannibalism. Svaret är ja.

Alternativet är ett återvändande till vår kulturs kristna rötter, med dess höga syn på människan och på vår sexualitet.