Avsnitt 022 – Skriften allena?

2 maj
6 KOMMENTARER

SoS-artworkStefan och Martin diskuterar den förnyade debatten kring skrift och tradition. Vad betyder ”skriften allena” och är det en hållbar uppfattning? Några invändningar mot skriften allena är att kyrkan kom före skriften, eller åtminstone att den muntliga traditionen är primär i förhållande till den skrivna. Hur svarar en evangelisk – skriften allena – hållning på det? Hur argumenterar man för sin bibelsyn utan att resonera i en cirkel?

6 KOMMENTARER till “Avsnitt 022 – Skriften allena?”

  1. Att kyrkan är före NT är en synvilla. Den urkristna kyrkan levde av och levde i den förkunnelse som från femtiotalet nedtecknades i brev och berättelser. Utvecklingen av de unga församlingarna styr inte NT men bedöms av NT.

  2. Gunnel skriver:

    Tack för era samtal!
    Om ordet ”församling” hade fått stå kvar i stället för ”kyrka” i nya översättningen Bibel 2000, så hade vi sluppit många bekymmer. Enligt Bibelkonkordans till NT 81 är det ett ställe i NT, som inte använder ”kyrka” synonymt med ”församling” i grek.
    Apg 5:21
    Mycket intressant tycker jag.

  3. Andreas Östling skriver:

    Intressant att höra era synpunkter.

    Men jag tycker att ni undviker lite av kärnan i invändningarna. Stefan säger ”Kyrkan utgår faktiskt från kanon”, vilket han sedan förtydligar med att kanon är det som Jesus såg som normerande (GT), samt att Jesu ord och apostoliska mandat är normerande och därmed blir en sorts ”simultan” kanon för kyrkan som sedan bevaras muntligt och ännu senare skrivs ner. Fine, kanske… men kärnan är ju att Jesu undervisning så som vi fått den är nedskriven av andra personer. Personer som vi vet väldigt lite om och som det för mig är väldigt svårt att se som tydligt ”utsedda” av Jesus. Synoptikerna är ju t.ex. texter med anonyma författare, så hur kan man säga att Jesus gett dessa författare någon speciell auktoritet? Helt omöjligt att verifiera genom skriften. Men traditionen har sedan kopplat dessa anonyma texter till specifika apostlar, det må vara rimligt, men det finns inte i skriften allena! Istället är vi beroende av den tidiga kyrkans aktivitet de första 300 åren eller så för att göra den kopplingen.

    Som ni vet finns det ju också andra så kallat gnostiska evangelier som också gör anspråk på att beskriva Jesu liv, gärning och lära. Ibland påstås författaren vara närstående till Jesus, samtidigt är synoptikerna anonymt skrivna skrifter, så hur kan de bli normerande av skriften själv? Att Jesus i en skrift ger sitt mandat verkar ju i sig inte ens räcka till att ge skriften auktoritet om man tittar på exemplet med gnostiska skrifter! Hur vet vi att mandatet som Jesus eventuellt ger till NT är en äkta återgivning av Jesu verkliga uppfattning?! Inte genom skriften allena i varje fall. Utan vi måste ha en sorts tillit till själva tillkomstprocessen för skriften, att den blivit ledd av Gud, att den tidiga kyrkan använde rätt texter i sina gudstjänster och sin undervisning. Vi kan se spår av denna diskussion som var tvungen att ske när de tidiga kyrkofäderna tog strid mot olika gnostiska läror. Det kan omöjligt finnas i skriften allena.

    Kanske når man någon sorts höjdpunkt i Stefans resonemang just när han försöker tala om en kanon som är simultan med Jesu egen livstid, som om NT är trovärdigt innan det fanns, att trovärdigheten av en skrift, säg, 50 år senare fanns implicit på något sätt i Jesu undervisning. Det verkar som man måste landa där någonstans för att försvara Skriften Allena. Men jag kan inte göra den idén begriplig för mig själv. Det känns fortfarande som en motsägelse eller ett cirkelresonemang. Känslan av att vilja ha kakan och äta den också. Jag tycker personligen inte att det håller.

  4. Anders Gunnarsson skriver:

    Ja auktoriteten är den stora skillnaden.

    Prostantisk auktoritet är dig själv.

    Katolsk är ett underordnade av 2000 års trosmeditation.

    Vad är rimligast? På frukten känner du trädet.

    2000 år av enhet runt Petri ämbete (som syns i hela kyhi) eller 500 år av total splittring. Skrift kan läsas precis hur som helst, och HAR I REFORMATIONSK MILJÖ tolkats åt alla möjliga o omöjliga håll.

    Sola Scriptura är obiblisk, ohistorisk (otraditionell), ologisk o splittrande.

    Alternativet är djupt bibliskt, historiskt verifierbart, logiskt o enande överallt, alltid o in i evigheten.

  5. Linus skriver:

    För att tro på Bibeln måste vi tro att Gud givit kyrkan auktoritet stt bestämma vilka skrifter som tillhör den och då tror vi att det åtminstone en gång har funnits en kyrka med gudagiven auktoritet. Men för att tro på protestantismen måste man tro att denna kyrka fallit till villoläror och det skulle innebära att Kristi försäkranden om beskydd från dödsrikets portar och ’vägledning av den heliga anden med hela sanningen’ varit falska. Och eftersom Gud är sanning och varken kan bedra eller bedras så skulle en sådan tro innebära att kristendomen inte kan vara sann..
    Nej, för mig framgår det klart att kristendomen är sann då apostlarnas givit oss ett trovärdigt vittnesbörd. Både katoliker och protestanter tror att en individs åsikt om den av kyrkan förvaltade skriften eller traditionen är läromässigt bindande. Skillnaden är att katoliker ger påven allena denna auktoritet medan protestanter ser varje människa dom sin egen påve och därför finns idag tiotusentals protestantiska förgreningar. Men Kristus utvalde vissa av sina lärljungar at vara apostlar, och de i sin tur utvalde vissa av sins lärljungar att vara kyrkans ledare. Deras konsensus genom tiderna är den ofelbara normen vi bör rätta oss efter och den har ofelbart bestämt både bibelns kanon och läran om Treenigheten, ofta officiellt fastställt genom koncilier, precis som när apostlarna gemensamt bestämde att Mose Lag inte gällde konvertiter i Jerusalems första församlingsmöte (Apg 15). Kyrkokoncilie är bara ett annat namn för församlingsmöte.