Rätten till sin egen kropp

12 juli
4 KOMMENTARER

Min senaste krönika i Världen idag:

– Det finns krafter som vill begränsa kvinnans rätt till sin kropp.

Kommentaren återkommer alltid i samtal om abort. Det gjorde den också i debatten vi i SEA arrangerade med de politiska ungdomsförbunden ombord på båten Elida under årets Almedalsvecka. Rätten till sin kropp är det första och främsta argumentet för abort. Samtidigt lyser krafterna som vill inskränka den rätten med sin frånvaro. Det finns nämligen ingen i debatten som är kritisk till den rätten.

Argumentet om rätten till sin kropp utgör ett intressant exempel på hur debattörer pratar förbi varandra och inte adresserar den verkliga frågan. Debattens brytpunkt hamnar därför i skugga. Jag har blivit allt mer misstänksam när människor argumenterar mot en uppfattning som … ingen har! Det är ett retoriskt grepp som syftar till att vinna människors sympati (i det här fallet för den självklara uppfattningen att kvinnan har rätt till sin kropp), mer än att ge ett vägande argument i debatten.

Alla som tar människan och människovärdet på allvar måste bejaka varje individs rätt till den egna kroppen. Det gäller i högsta grad den gravida kvinnan. Problemet är bara att det vid en graviditet är ytterligare en kropp involverad; fostrets kropp. Vilken rätt till sin kropp har barnet som växer i sin moders liv? I hälften av alla graviditeter är det en kvinnans rätt till sin kropp som står mot en annan kvinnas rätt till sin kropp. Det är detta som samtalet borde handla om, mer än skenanklagelser om att några är emot rätten till den egna kroppen. I verkligheten argumenterar båda sidor utifrån rätten till den egna kroppen.

Rättigheter har alltid sina begränsningar. Rätten att göra vad jag vill med min kropp begränsas av vad som då sker med din kropp. För att ta min kollega Mats Selanders exempel: ”Jag har inte rätt att svinga min näve hur som helst (t ex där din haka befinner sig). Rätten till sin egen kropp begränsas alltså av andras rättigheter till sina kroppar.” Det är detta som gör att abortfrågan inte låter sig lösas genom att hävda den gravida kvinnans rätt till sin kropp.

Intressant nog är alla överens om detta – efter v 22. Då anser både lagstiftningen och den allmänna opinionen att det finns två kroppar som ska visas respekt och därför upphör rätten till abort. Så frågan som behöver debatteras är inte principen om rätten till sin kropp. Den verkliga frågan är varför fostret saknar den rätten fram till v 22 och sedan får den rätten efter v 22. Eller som 80-talsfavoriten Hansson de Wolfe United sjöng: ”Var kommer barnen in?”

4 KOMMENTARER till “Rätten till sin egen kropp”

  1. Gold Price skriver:

    Under FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 fastslogs att alla människor har rätt att bestämma om, när och med vem de vill ha sex eller skaffa barn – liksom att tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och abort bör vara en rätt för alla. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är grundläggande för makten över den egna kroppen. Men under konflikter glöms kvinnors hälsa ofta bort och gynmottagningar, mödrahälsa eller kvinnocenter som kan ge stöd till kvinnor försvinner. Varje år dör över 330 000 kvinnor av komplikationer i samband med graviditeter, förlossningar och osäkra aborter . För gravida kvinnor i en konfliktregion ökar de riskerna markant.

  2. Rich Lindsey skriver:

    Hur långt kvinnors rätt till sina egna kroppar sträcker sig är en definitionsfråga lagstiftningen, som bekant, förhåller sig olika till beroende på i vilket land vi befinner oss. I Frankrike ledde lagen mot att bära heltäckande slöja från 2010 till upplopp i juni. Platsen var förorten Argenteuil nordväst om Paris där en kvinna bärandes klädesplagget fått böter av polis. Irland tog häromveckan ett myrsteg till förmån för kvinnors rättigheter genom att tillåta abort om kvinnans liv är hotat eller om det finns en överhängande risk för självmord hos modern. Men den som inte uppfyller de kriterierna utan ändå gör abort i landet riskerar fortfarande ett fängelsestraff på uppemot 14 år. I Texas blev en 14-årig skolflicka i Texas uthängd av näthatare och kallad “hora” efter att ha deltagit i en demonstration mot strängare abortlagstiftning i delstaten (en lag som sedan röstades igenom), skriver Svenska Dagbladet .

  3. Stefan Gustavsson skriver:

    Konferensen i Kairo fastslog inte rätten till abort:

    During and after the ICPD, some interested parties attempted to interpret the term ‘reproductive health’ in the sense that it implies abortion as a means of family planning or, indeed, a right to abortion. These interpretations, however, do not reflect the consensus reached at the Conference. For the European Union, where legislation on abortion is certainly less restrictive than elsewhere, the Council Presidency has clearly stated that the Council’s commitment to promote ‘reproductive health’ did not include the promotion of abortion.[2] Likewise, the European Commission, in response to a question from a Member of the European Parliament, clarified:
    “The term ‘reproductive health’ was defined by the United Nations (UN) in 1994 at the Cairo International Conference on Population and Development. All Member States of the Union endorsed the Programme of Action adopted at Cairo. The Union has never adopted an alternative definition of ‘reproductive health’ to that given in the Programme of Action, which makes no reference to abortion.”[3]
    With regard to the US, only a few days prior to the Cairo Conference, the head of the US delegation, Vice President Al Gore, had stated for the record:
    “Let us get a false issue off the table: the US does not seek to establish a new international right to abortion, and we do not believe that abortion should be encouraged as a method of family planning.”[4]

    Se Wikipedias artikel om Kairo-konferensen (här).

  4. genaric cialis skriver:

    Stay with this guys, you’re helping a lot of people.

Skriv en kommentar











Sök