Två tusen år efter sin tid

19 april
3 KOMMENTARER

Har kommentar i Världen idag om gudskritik som ligger två tusen år efter sin tid:

Jag var nyligen med i två stora debatter i Norge om gudstro kontra ateism. I båda debatterna kom jämförelsen mellan Zeus, häxor, troll … och Gud upp. Argumentet är enkelt: Vi vet, tack vare vetenskapen, mycket mer om tillvaron än tidigare. Vi vet att det inte finns några troll i skogen. Vi vet hur åska uppstår: den orsakas inte av guden Tors vrede. Åska är elektiska urladdningar i jordens atmosfär.

Enligt grekisk mytologi höll gudarna, med Zeus i spetsen, till på toppen av berget Olympos. Idag kan vi bestiga berget, sätta upp bevakningskameror som sänder dygnet runt, kontrollera hela berget från satelliter. Saken är klar: det finns inga gudar där.

Men ingen behövde invänta den moderna vetenskapen för att inse det. Redan bland grekiska filosofer på 500-talet f kr fanns en kritik mot polyteistisk gudstro. Filosofen Xenofanes hävdade det orimliga i att tro på gudar som är moraliskt underlägsna människor – de grekiska gudarna ljög ju och bedrog med en frenesi som få. Likaså avvisade han tron på många, men begränsade gudar. Det gudomliga kan inte vara ett antal varelser som är som människor, men i storlek XL. Själva gudsbegreppet leder tanken mot en enda, evig och fullkomlig Gud.

Långt tidigare möter vi i Gamla testamentet samma religionskritik. När Salomo på 900-talet f kr invigde templet utropade han: ”Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt”. Profeten Jesaja ironiserade på 700-talet f kr över sin samtid, som satte konstfärdigt uthuggna avgudabilder i den evige skapargudens ställe.

När Paulus på 50-talet e kr kom till Athen upprördes han över alla avgudabilder som uppfyllde staden:

”Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt.”

Paulus förkunnade en Gud som finns före allting annat, som skapat vårt universum, som kan agera in i vår historia och som har gjort det i Jesus. Gud står utanför skapelsen, samtidigt som skapelsen vilar i honom. Han är därför också närvarande i världen. Som Paulus säger: ”i honom är det vi lever, rör oss och är till”.

Ateisternas gudskritik är densamma som både Jesaja och Paulus framförde; en kritik som drabbar all polyteistisk gudstro, men inte judisk-kristen gudstro.

Det är verkligen läge förateisterna att datera upp sin religionskritik; de ligger mer än två tusen år efter.

 

 

 

3 KOMMENTARER till “Två tusen år efter sin tid”

  1. Kristin G skriver:

    Jag försöker förstå vad du säger här… Du kritiserar ateisterna för att de påstår att gudar de inte tror på är påhittade? Och du jämför med tidiga kristna som också påstod att gudar de inte trodde på var påhittade? Men det här ”argumentet” är rimligtvis mycket äldre än kristendomen, och går tillbaka ända till tiden då människor först började hitta på gudar. (Även romarna hade väl någon typ av standard? Jag har hört t ex att de särskilt respekterade gamla och väletablerade gudar. Nya religioner var mindre populära. Kanske för att deras gudar ansågs vara påhittade?)

  2. keijo skriver:

    Guds tron har kommit till att hjälpa människor till bättre liv och ,att får frid i själens oro och,att får denna underdara gåva av den Heliga Anden i genom Jesus blod skull som han länge sen gav för frälsning till världen och många hundra år har detta gåva påverkat och gett himlen bland oss och igag budskapet har inte förlorat sin kraft och ingen annnat histori läran av gudar har get värden den Heliga Anden kraft till livet,tack med välsignat ,keijo södertälje

Skriv en kommentar











Sök