Gud gör sig igenkänd

15 mars
8 KOMMENTARER

Dagens kommentar i Världen idag:

Det är rörande att se hur gärna våra dagars ateister vill diskutera teologi.

Jag föreläste nyligen om Guds fördoldhet, alltså frågan om varför Gud inte gör sig mer tydlig. Ateisterna i publiken hade sin uppfattning klar: Gud skulle kunna manifestera sig helt otvetydigt. Till exempel skulle stjärnorna om natten kunna formera sig på ett sådant sätt att vi kunde läsa ett budskap på himlen: ”Tro mig, jag finns”. Men eftersom han inte visat sig på ett sådant ofrånkomligt sätt bör vi dra slutsatsen att han inte existerar.

I veckan drev Dilsa Demirbag-Sten i DN ett liknande resonemang i en artikel om påven.  ”Gud själv har hittills, mig veterligen, inte dykt upp på ett enda möte” med medarbetarna. Att tro på Gud är därför, enligt Dilsa Demirbag-Sten, lika irrelevant som att tro på rosa elefanter.

Den här sortens resonemang bygger på några felslut.

1. Resonemanget utgår från att vi – särskilt om vi är ateister – kan definiera vad Gud borde göra. Alltså att vi har en sort definitionsrätt på vad som kan krävas av Gud eller en insikt om vad som ur Guds synvinkel är det bästa handlingsmönstret. Det är förstås en barnslig föreställning. Om Gud finns är det han som kan ställa krav på oss, inte tvärtom. Vad som långsiktigt tjänar hans syften avgör han bättre än vi; han har en klart bättre utsiktspunkt än den vi har tillgång till.

2. Resonemanget bortser från att Gud har uppenbarat sig på ett ofrånkomligt sätt. Han har inte bara visat sig indirekt genom skapelsen; han har också framträtt på historiens scen. I Jesus från Nasaret – i hans liv, i de under och tecken som präglade hans offentliga verksamhet och i hans uppståndelse från de döda – visade sig Gud på ett tillräckligt tydligt sätt. Uppväcka döda, mätta tusentals människor med fem bröd och två fiskar, gå på vattnet, omedelbart hela hundratals svårt sjuka människor och ge dem full hälsa tillbaka … visst är det tillräckligt tydligt?!

Men, lyder invändningen, det är ju bara åtkomligt för dem som var där. Ja, ungefär som om Gud skulle skriva meddelande med hjälp av stjärnorna: det skulle bara vara tillgängligt för den som kan se och läsa. För den som är blind eller analfabet, alltså för en ganska stor del av mänskligheten, skulle budskapet behöva förmedlas genom vittnen. Ungefär som vi får informationen om Jesus genom evangelierna …

Jag tror att Blaise Pascal (1623-1662), fransk matematiker och universalgeni, är sanningen på spåren. Han menar att Gud gör sig igenkänd för dem som söker honom, men döljer sig för dem som flyr från honom.

8 KOMMENTARER till “Gud gör sig igenkänd”

  1. Andreas Holmberg skriver:

    Bra skrivet. Läs gärna även Ragnar Jändels dikt Den döde guden http://www.diktarna.blogspot.se/2013/02/den-dode-guden.html

  2. Sefast Tronde skriver:

    Det syses som ett uppenbart prov på naivitet att Gud skulle låta bevisa sig för människor, om Han ÄR den Han säger sig vara enligt Bibelns utsaga.

    Skulle då en liten människa, med dess begränsade förstånd, ha företräde i på ett sätt som omintetgör evangelie frälsningsväg genom Jesus Kristus vår Herre, bara för att några naiva ateister anser det. Vem kan ställa krav på universums skapare?

    Vägen till Gud stavas EVANGELIUM eller med andra ord JESUS KRISTUS VÅR HERRE. Utan den vägen finns inga svar. Tro heter väganvisningen. Uppenbarelse heter vägens slut, frälsningen, vilket av natur och efter Bibelns anvisningar inte kan bevisas.

    Det måste anses synnerligen naivt, och ett prov på okunskap om Guds Ord, att kräva någon Guds uppenbarelse om Sanningen, på ett sätt som motstrider VÄGEN, evangelium om Jesus Kristus, och försoningen mellan Gud och människa på Golgata kors.

    MVH / Sefast Tronde

  3. Nathalie Bencic skriver:

    ”Om Gud finns är det han som kan ställa krav på oss, inte tvärtom.”

    Så sant och ändå så lätt att glömma.

  4. Ulf Gustafsson skriver:

    ”Om Gud finns är det han som kan ställa krav på oss, inte tvärtom.”

    Kan och kan. Om gud finns kan jag ställa krav på honom, frågan är dock om han rättar sig efter mina krav. Om gud finns kan han ställa krav på mig också. Jag är dock helt säker på att jag inte skulle följa dem blint.

  5. Wim Vandenberghe skriver:

    Hej!

    I prefer writing in English. I hope you don’t mind.

    In response to point one about what a god should do, that depends on what the consequences are attached to the belief or non-belief in the god’s existence. If there are dire consequences, I think the burden is on the god to remove all doubt that they exist.
    This can be related to the ethical principle of informed consent in medical research. Medical researchers who want to carry out a clinical study of an experimental treatment, with possible negative effects for study patients, are obliged to disclose all available information about the experimental treatment so the potential participants can come to an informed decision. Not only that, the potential participant also has a right to ask questions and demand clarifications, at any stage, so the information is individualised to every patient’s needs.

    Regarding point two about a god supposedly having undeniably shown himself in history, you provide a very narrow perspective. That is, you only present one story from Christianity about a particlar god concept manifesting itself in a Jewish prophet, which bears all the hallmarks of legendary build-up.
    Additionally, in point two you state that the objection that we aren’t present to witness these purported historical supernatural events is a poor objection by sceptics, because the same people who made this objection also claimed writings in the sky would convince them. And since not everyone would witness or be able to read those writings in the sky, ancient stories are on a similar evidentiary level. I would say this is pretty poor reasoning on your part. The people at your talk presented what would convince them personally (i.e. they see the writings, they can confirm with others, make recordings of it, study it, etc.). They would expect others to have access to a similar level of information, individualized to their needs. To relate it back to the informed consent above, you arguing that some group of people reporting alleged miracles by a Jewish prophet way back (indistinguishable from other alleged stories from other religions) should be sufficient information, is like a medical researcher telling a patient that they should consent to participation in a clinical trial based on an old copy of a manuscript of Galen about the benefits of a substance which happens to be one of the active ingredients in the drug being tested. That would be madness.

  6. 書き込みもっと |と言って、すべてが私がした私が持っているのthats。あなたのポイントを作るためにビデオに頼っているかのように文字通り、それはそうです。あなた間違いなくなぜちょうどあなたに動画を投稿するにはあなたの知性を捨てる、youreのが話して知っているブログときあなたは可能性私たちに読むために有益な何かを与えることに?

  7. 私はの上行きました。このと私は想像するあなたがしたあなたが持つかもしれない たくさんのの 素晴らしい お気に入りに保存データ、(:

Skriv en kommentar











Sök