Hen om Gud?

5 oktober
3 KOMMENTARER

I Kyrkans tidning hävdar Brita Häll på ledarplats att kyrkan bör välkomna användningen av hen om Gud.

Att det är känsligt att säga något annat än han om Gud vet vi sedan länge. Men benämningar som Herre och Konung har länge varit ifrågasatta och har inte ens en självklar acceptans hos oss som vuxit upp med dem. Behovet av att tala om Gud som Gud och inte som en antropomorf patriark blir allt mer kännbart. Gud är ingen man, Gud är Gud. Därför har det länge varit god ton att i medveten kyrklig prosa undvika att ersätta Gud med ett pronomen. Man säger alltså varken han eller hon. Alternativt använder man både hon och han i samma mening. Eller använder ord som moder, livgiverska, surdegbakerska. Det sistnämnda från en predikan av biskop Antje Jackelén vid Världens fest.

Allt detta har sina poänger. Liknelserna och skiftena mellan hon och han ingår i en strävan efter att utveckla människors uppfattning om Gud och utmana monopolställningen hos ”gubben på molnet”. För denna gudsbild fungerar visserligen positivt för några, men framför allt är den för väldigt många människor en föreställning som gör hela idén om en gud mycket lätt att avfärda.

Att införliva hen i denna strävan är ett naturligt steg. Hen används då inte för att ta ställning till vad människans kön betyder eller inte betyder, utan för att poängtera att Gud är något annat än en människa, man eller kvinna. När hen används om Gud blir det ett inklusivt pronomen, som rymmer både det kvinnliga, manliga och utommänskliga. Hon och han fungerar ännu bättre när hen också finns med i den kyrkliga vokabulären. Även om det känns ovant i början, har Gud som hen framtiden för sig.

Det är självklart viktigt att göra upp med naiva föreställningar om Gud som en gubbe på ett moln. Bibeln själv avvisar ju varje sådan föreställning, se t ex 1 Kung 8:27 och Joh 4:24. Gud är inte en människa, än mindre en man; han har ju skapat manligt OCH kvinnligt till sin avbild, samtidigt som han själv varken är människa, man eller kvinna, se 1 Mos 1:26-28.

Bibeln ger oss bilder och språk för att hjälpa oss att förstå Gud. Som jag ser det är Britta Hälls förslag inte särskilt konstruktivt. Vi ska inte avvisa Bibelns språkbruk för att undkomma en antropomorf förståelse av Gud; vi ska förklara det.

Vad tänker sig Britta Häll att vi ska göra med Jesus undervisning om Gud. Enbart i Matteusevangeliet använder Jesus begreppet fader 31 gånger om Gud. Och det naturliga pronomet som då följer är förstås han. Som i Matteus 23:9: ”ty en är er fader, han som är i himlen”.

Eller tänk på den bön som förenar alla kristna. När Jesus lär sina lärjungar att be – att träda nära Gud – lär han dem att be ”Vår Fader …”. Om vi könsneutraliserar Gud i vårt språk kan vi inte längre be den bön Jesus lärde oss. Bättre då att förklara vad Jesus menar – och inte menar – med att Gud är vår Fader.